Svenskt Designsamarbete

Skön stämning på smygläsning Form på Söder

Smygläsning av nya FORM. Nåja, smygläsning och smygläsning är väl att ta i, eftersom nya FORM redan damp ner i brevlådan i slutet av förra veckan. Men den goda stämningen var inte att ta miste på när läsare samlades i modebutiken Bazoueira på Söder igår kväll. Bara svenska designer – jag trodde att namnet var brasilianskt, men ägarinnan berättade att det var påhittat och alla formgivare var svenska. Nu skulle de visst stänga och flytta till New York om jag uppfattade rätt, därav kvällens 70 % rabatt. Staffan och Sandra sken ikapp. Staffan var omgiven av familj och vänner. Där fanns vännerna som hjälpt till på alla sätt, formgivaren av omslaget, Helene Shutrick i kvällens läckraste stickade jumper, fotografen Kristian Pohl och omslagsflickan Lotta Kühlhorn (som jag försökte locka till Tokyo för Swedish Style – hon hade grym framgång förra året). Staffan var i sitt esse och formulerade sig drastiskt och elegant. Jag har alltmer förstått att detta är hans specialitet, hur väl orden dansar ur hans mun respektive penna, som när han berättade om FORM, om hur vi skulle smygläsa framöver på oväntade och överraskande platser. Det syntes hur publiken rycktes med. Talade sedan med Staffan och han underströk hur mycket bättre vi skulle må om alla kunde vara lite mera uppriktiga. Detta apropå att någon under kvällens samtal påpekat att designvärlden var så speciell, om man jämför med exempelvis konstvärlden. Att de flesta i designvärlden var så putsade och korrekta på ytan, ingen vill säga något offentligt, men under ytan bubblar det desto mera. Hoppas Staffan kan lyfta på locket. Han kan verkligen både skriva och tala. Min kollega Christine, var snabb att knycka med sig första exet som vi fick av tidningen på lång tågresa till Köpenhamn. Hon har läst vartenda ord. Med sedvanlig skärpa konstaterade hon, att det var läsvärt, att det var imponerande välskrivet och dessutom att det mesta faktiskt är skrivet av Staffan själv.

Harry, 1 år, 39 graders feber, mingelfotar

Staffans lille son Harry, min senaste kärlek, var också nere och hyllade pappa en kort stund trots 39 graders feber. Han lyste dock upp för ett ögonblick när han fick se min kamera och tog ett riktigt bra mingelporträtt av mig som härmed förtjänar publicering. Sedan slocknade han omedelbart i mamma Pia Kristofferssons famn.

Staffan trollbinder

Svensk Forms program 2008

Vi diskuterar program och inriktning på vår publika verksamhet under 2008 på Svensk Form Stockholm. Ska vi satsa på större utställningar, som fyller hela vårt utrymme? Vi har flera riktigt bra förslag i lådan. Eller ska vi utnyttja mera tid till den lyckade mötesplatsfunktionen då organisationer och designrelaterade företag kommer och håller evenemang och lanseringar hos oss? Dessa evenemang förmedlas oftast genom Svensk Form Service. Båda är viktiga, utställningarna och når brett ut till allmänhet och media. Genom evenemangen når vi helt andra grupper och får nya kontakter. Dessutom har vi ju aktiviteter på andra platser såsom Berns, Nordic Light Hotel, möbelmässan osv. Vi behöver mera publika lokaler helt enkelt, och ett tajtare program. Efterfrågan är större än förmågan Viktigt med långsiktig strategi, samtidigt som det måste planeras in plats för reaktiva och spontana inslag.Att vi väntat så länge med denna planering beror förstås på att vi först inväntade Telefonplansbeslutet.

Söndagens DN och SvD

Ligga kvar i sängvärmen

Ni som inte sett Roy Anderssons film Du levande, gör det omedelbart! Han inleder med ett Goethe-citat om hur vi människor orkar ta oss upp ur sängvärmen om mornarna, och sedan rullar filmen genom en räcka av grådaskiga, geniala, triviala, komiska och smärtfyllda öden. Mörker fyllt av människokärlek. Replikerna, icke-replikerna, bilderna, musiken. Så begåvat. Tack Roy Andersson. Jag har haft tur och sett två starka filmer i rad på kort tid, först This is England och nu Du levande. Blir svårt att slå. Dessutom toppat med Olle Baertling på Moderna i fredags, där John-Peter Nilsson talade om hur vi lever i en defensiv tid, där vi försvarar oss mot allt. Idag hörde jag Ylva Eggehorn inne på samma tema, om hur vi är på väg in i en skamkultur, där vi är fyllda omvärldstryck, fel och försvar. Båda menar att vi därför måste lyssna mera på vårt inre, vårt eget seende och att vi är i behov av andlig kraft och optimism.
Apropå ligga kvar i sängvärmen, uttnyttjade jag det extra mycket i morse, eftersom DN och SvD innehöll så mycket läsvärt. Andra dagar är det precis tvärtom. Eller är det helt enkelt så att jag gav mig tid? Jag brukar klippa ur ibland om det är något särskilt. Kan behövas till jobbet, till mina kollegor, eller till något jag ska skriva. Idag blev det många klipp. Sergels Torg 40 år utställning på arkitekturmuseum. Ny performancescen Grey Room Giljotin, dit måste jag gå. Japanska te- och riskokare med interaktiv programmering som Du placerar hos Dina gamla föräldrar, för att få meddelande i Din personliga dator eller SMS om mammas vardagsrutiner förändras eller uteblir. Postiv nyhet om att personer med rörelsehinder ska få börja använda elfordonet Segway för att ta sig fram även i Sverige. Äntligen. Paris gator är fyllda av dem. Problem med att utnyttja biogas i tillräcklig omfattning – där behövs bra design- och innovationsprocess! Formuppslag i DN Om Le Corbusier-utställning på Vitra, och om Corbusiers kvinnliga kollegor. Såg förresten en annan mäktig Corbusierutställning i Tokyo på Mori Art Museum i juli senast. Två stora parallella utställningar. Tokyo fokuserade mera på helheten med människan, konstnären och arkitekten Corbusier. Svenskan berättade vidare om duktiga svenska smyckeskonstnärer, broscher på frammarch. Thomas Sandell porträtteras i blå strumpor och bruna skor med anledning av Kallbadhuset, som nog byggs nog någon annanstans än i Riddarfjärden. Undrat om Stockholm någonsin kommer att våga! Carl Otto Werkelid balanserade upp senaste tidens tendens att all konst och kultur (läs också design) måste vara nyttig under rubriken "kulturens uppgift är inte att vara nyttig". Att konst och kultur kan få finnas i sin egen rätt, att de inte behöver inte mätas för att vara existensberättigade. Nina Björk, som jag nog inte riktigt begrep men jag tror ändå att hon saknade utopiernas tid, idag när allt är så liberalt och all polarisering så farlig, att man inte får vara så säker. Till inmundigandet av frukosten, svepte jag Stephan Rössners essä om kyssandets sensationer "Därför kössas meniskor". Skön avslutning på morgonen.

Äntligen kom debattartikeln i DI

Näringslivet måste hjälpa till om det ska bli något Designcenter på Telefonplan. Idag kom min debattartikel in i DI. Hoppas det får någon effekt. Vi får sprattla lite till innan vi helt går vidare.

Sitter idag på kontoret, ska försöka få undan en massa denna helg. För att få en publik verksamhet att funka måste man ha koll på sitt adressregister. Städa, städa och ständigt aktualisera. Ofta skjuter man det åt sidan, och sedan, när det blir dags för att skicka inbjudan lägger man alldeles för mycket tid på att sätta ihop listor. Vi har vår fantastiske Håkan som programmerar åt oss, men vi själva måste lägga in. För att komma en bit på väg har jag idag bjudit in tre glada tjejer som sitter här och skriver in alla högar med visitkort som jag och andra samlat på oss på besök och resor. Vi spelar musik, äter god mat och knappar på våra datorer. Effektivt och trevligt! Allt tråkigt jobb som måste göras får göras med guldkant.

Tre knappande jäntor

Två vältaliga herrar framför Yinka Shonibares varma vägg

Öppna Former-

Hade aldrig trott att jag skulle bli så tagen, men det var överväldigande att stiga in i Olle Baertling-utställningen på Moderna Museet igår. Vi hade tur som kom tidigt, knappt en människa i rummet. Mäktigt hur trianglarna öppnade sig och sköt iväg genom salarna i ett sugande kraftfält. Hängningen, kombinationen av målningarna och skulpturen. Ja det var storslaget. Vernissager tre dagar i rad med olika människor. Ändå alltid lika behagligt och upplyftande att lyssna på Lars Nittve. Den sköna radiorösten, säkerheten och de träffsäkra analyserna som serveras elegant och självklart. Som om det vore den enklaste sak i världen. Jag älskar att lyssna på honom. John-Peter Nilsson, intendent som gjort ett imponerande arbete me den här utställningen, pekade också på nya sätt att se på Olle Baertling. För det handlar verkligen bara om att öppna sig och se, inga krusiduller. Bland annat talade John-Peter om aktualiteten av Baertlings konst idag, i det defensiva samhälle vi lever i. Hur vi i dag försvarar oss mot allt, mot miljöförstöring, mot höga räntor, mot terrorism... då kan dessa öppna former, Baertlings öppna optimism verkligen ge oss kraft. Man försökte också koppla honom till den amerikanska miminalismen lite mer än tidigare. Alla vinklingar är intressanta i olika tider.

HA-BEGÄR

Nya FORM kom idag!

Frisk, levande och lekfull. Något förändrad tappning, märktes att Staffan Bengtsson och Sandra Nolgren låtit fler människor komma till tals. Bra inlägg om habegärets kraft. Ska nu hem och läsa mera. Busigt omslag med påståenden. Känns bra. Nu ser vi fram mot nästa års omstöpning, och dessutom 10 nummer per år!

Japandag på jobbet

Idag har det mest handlat om Japan på jobbet. Först frukost för Beckmans elever som alla ska åka till Tokyo - Form- reklam och modeklasser. Visade bilder i rasande tempo för att inspirera och informera. De kommer att älska staden. Lärare Lars Fuhre, Maria Ben Saad och Marie-Louise Gustafsson. Berättade också om UNG utställningen och alla program som ska visas på Swedish Style in Tokyo med Caroline Heiroth som ny projektledare. Vi blir så generöst och varmt mottagna av alla våra vänner av svensk design och kultur i Japan, trofasta till tusen. Uthållighet, personlighet och djärva svenska producenter är några av nycklarna till framgång för de svenska företagen och formgivarna i Tokyo. Därefter UNG-möte om den kommande utställningen i Tokyo bland annat. Är glad att Dagens Industri kommer att publicera min debattartikel om Telefonplan. Nu i väg till Moderna och Olle Baertling, en modern klassiker.

Inspirerande gatumode i Tokyo

Tre Beckmansklasser åker till Tokyo

Kan inte klaga

Jaha, så kom Rogestams utredning som förordar stöd från regeringen (näringsdepartementet) till ett Designcenter på Telefonplan. Suck! Synd att vi inte i tid hade vetat att näringslivsbidragen måste fram innan. Svårsmält process. Skriver nu debattartikel om missen. Men, samtidigt kan vi vara själviska och glada, utan att klaga, som får vistas på vackra Skeppsholmen ett tag till.

Skeppsholmen 8.30 den 4 oktober

Utsikt från mitt fönster

Stockholm idag

Stockholm idag 3 oktober på cykelvägen hem

Varför skriver jag blogg?

Största svenska nyheten under vår bortovaro var Alex Schulmans avhopp från bloggen. I alla medier, stort uppslaget, anmärkningsvärt egentligen. Detta bloggfenomen, alter ego som tar över... spekulationer och mest inom media självt. Varför skriver jag blogg? De som väntar på avslöjanden eller privata detaljer blir i så fall besvikna, det är inte därför jag skriver. Inte heller för att göra litterära inslag, eller välavvägda formuleringar som tar alltmera tid av dagen att fundera ut. Jag vill helt enkelt bara göra enkla kommentarer utifrån min yrkesroll som VD på Svensk Form, intryck, anteckningar och information. Skittråkigt helt enkelt! Men förhoppningsvis till nytta för designfamiljen. Och det får bli kort och opretentiöst, annars får det för stor plats.

Den 1 oktober i Paris

Späckad dag med styrelsemöte och genomgång av CCS aktivitet. Det är ett järngäng kvinnor som arbetar sedan länge här på CCS: De har ett brett och ambitiöst program som sväller över alla bredder, försöker fånga alla bollar. Bäst går design och musik. Film sämst. 200 fransmän lär sig svenska här varje år och kurserna fulltecknas direkt. 100.00 besökare per år minst och 80 procent är franska besökare. Annika Levin har varit här länge, jag tror 7 år, och slutar i mars nästa år, hon har verkligen gjort en fenomenal insats. Nu får vi se vart hon ska vidare. Det spekuleras om chef för Kulturhuset. Hann förbi ambassaden en sväng för att hälsa på dem som fortfarande är kvar sedan vår tid på 70-talet. På kvällen middag med inbjuden talare Sveriges Radios härvarande korrespondent Alice Petrén, som gav en kåserisk, lättsam, nästan väl impressionistisk - om än väl förberedd - dragning om livet i Sarkozys Frankrike, oppositionens splittring och starka hustrun Cecilias inflytande. Sarkozy flänger intensivt omkring, kanske en bokstavskombination?

Alice Petrén Paris

Martin vår glade ordförande från Malmö

CCS den 1 oktober

Till Paris

Efter storm – och regnlördag, kom den vackrast tänkbara söndag.Åkte med Svenska institutets styrelse till Paris. Varmt och soligt när vi steg ombord, Paris välkomnade med samma temperatur. Alltid samma eufori att rulla in på de breda gatorna och historiska platserna. Det blir näst sista styrelsemötet, eftersom alla statliga styrelser med begränsat ansvar nu upphör till årsskiftet. Kulturrådet, Svenska institutet och en rad andra. Kanske lika bra, så länge de ersätts med något annat. Det talas om insynsråd, tillsatt av regeringen, eller referensgrupp, tillsatt av generaldirektörern. Delade taxi in med Olle Wästberg och Bengt Säve-Söderbergh och Dilsa Demirbag-Steen, som båda förlorat sitt bagage. Animerad diskussion, Dilsas energi smittar. Bondingmiddag på närliggande bistro med klassisk fransk mat och rött vin. Blir en fin avslutning på styrelsearbetet, även om vi har ett möte kvar i decembe. Birgitta Rabot, som slutar på CCS efter 39 år avtackades. Bor på Centre Culturel Suédois där Linnésatsningen pågår. Gunnar Kajs stiliga kurbits har blommat över, men är finns Tom Hedqvists och Gunnars blomsterinstallation kvar.

Svenska institutets styrelsemöte på CCS

Hyllning till Linné i Paris

Hela veckan i ett svep

Det var någon som undrade om proppen gått ur mig också eftersom jag inte bloggat på hela veckan sedan Telefonplansbeskedet. Men nejdå, så lätt är det inte att få mig på fall. Men jag har varit på en del internetbefriade utflykter, så jag tar hela veckan i ett svep i stället.
28 september Nordic Design Challenge – Designa Din egen trosa!
Börjar bakifrån med dagens pressfrukost på Svensk Form: Stora designtävlingen "Nordic Design Challenge" som arrangerats av Libresse i samarbete med JC. Svensk Form har i det här fallet endast upplåtit lokalerna till företaget, men vi har redan fått frågor på vad vi håller på. Samma reaktioner som när vi jobbade med McDonalds kaffemuggstävling, eller för den delen med Rusta Design Awards. Stora massproducerande företag, med stort konsumentunderlag som bestämmer sig för att arbeta medvetet med design. Bort med elitstämpeln..Vi kliver ut ur finrummet och släpper in design i vardagen. Vackrare Vardagsvara i 2000-talets tappning helt enkelt. Dagens verklighet. Möter nya grupper. Vi välkomnar att nya sorters företag vill ta klivet och ge arbete till formgivare. Kunnig jury – om än lite väl manlig i just detta fall, David Carlsson ordförande, Tom Hedqvist m fl. OK villkor, glada vinnare. Engagemanget har varit hur stort som helst 90.000 bidrag. Rita ett mönster till en ny trosa - Libresse började redan med att ändra på mensskyddsförpackningen. Finaliserna kom från hela Norden, och vinnare blev Camilla Nhu Quynh Bui från Norge.
Den som stal mitt hjärta var dock Harry, Staffan Bengtssons lille son, en synnerligen målmedveten ung man, som jag hoppas få träffa snart igen..

Röd tröja för Burma och tips för Designer

JC:s designer Linda gav fem bastips för dem som ville bli designers. Handfast och bra. Många av oss, men inte tillräckligt många, hade röda tröjor på oss för vännerna i Burma idag. En så enkel, solidarisk och världsomfattande symbol. Jag fick såväl ett 30-tal mails och SMS om denna åtgärd.

Juryn - JC - Libresse

Vinnarna i Nordic Design Challange

Harry stal mitt hjärta

26 september - snabbmöte med Kulturministern

Igår ett kort möte med Kulturministern som tyvärr bekräftade det negativa beskedet om Designcentret på Telefonplan. Att det nu mellan staten (närings- och kultur) och staden rådde en samsyn om att det måste vara näringslivet som först ska komma med efterfrågan och pengarna innan stat och stad kan gå in. Vi klarar oss som sagt, men verkligen synd för Sverige. Vi väntar på nya visioner. Hur ska man bäst ta tillvara på alla den fantastiska kompetens som finns i Sverige och som kan komma samhället till sådan nytta, både för tillväxt och välfärd.

Formens Hus Hällefors 25 september

Mitt i veckan åkte jag med bil över dagen till eldsjälarna i Hällefors och Formens Hus, där Svensk Form är en av stiftarna. Styrelsensordförande är Pentti Supponen, tillika kommunalråd i Hällefors. "Det finns inga nej, det finns bara sätt att kringgå dem" säger Pentti. En skön, litteraturintresserad och lyhörd pragmatiker, som brinner för Formens Hus, liksom VD Lennart Ljungberg och Lars Wieselgren. "Vi brukar komma kvällen innan för en trevlig middag med viktiga samtal. Verksamheten bygger mycket på det starka engagemanget, visioner och kraft. En bygd som har satsat sig genom kristen genom kultur och kreativitet med framgång.
Jag for bara över dagen, eftersom jag hade internationella gäster i stan, och resan i sig bjöd på naturupplevelser utöver det vanliga. Startade fem på morgonen, och fick följa gryningen in i den vackraste höstmorgon med alla dess färger. Solsken, djur och natur. Fåglarna börjar samla sig för att resa söderut, älgar, rådjur…. Hemfärden lika vacker när dagen blev kväll, lysande solnedgång i backspegeln samtidigt som fullmånen steg upp över trädtopparna i framrutan. Man ser allt när man sitter bakom ratten, det sker minsann inte varje dag.

Höstfärger under bilfärden

Styrelsemöte Formens Hus i Hällefors

Conference on Design and Sustainability - Thinking of You, Electrolux

Design och hållbar utveckling på Electrolux och SVID:s välbesökta konferens den 25 september. Hans Stråberg var lysande, insiktsfull och ödmjuk, "på 70-talet var det föräldrarna som sade till barnen att släcka lamporna för att spara energi, men nu är det barnen som säger till föräldrarna". Mycket Electrolux, naturligt nog, men också mycket nya fakta. "Visual Sustainability" är ett begrepp som jag ska lägga på minnet, Anna Valtonen från Finland likaså. Vilken pärla!

Mark Dytham och Stephen Burks på besök

Både Mark och Stephen är personligheter som utstrålar engagemang och energi. Mark jobbar på som en brottare. Stephen har en öppen och kaxig New York-stil i kombination med en humanistisk och självironisk approach. Han berättade om work shops runt om i världen som han gjort i Peru, Mexico City, Sydafrika. Den sensaste ledde till produktionen av stolar och bordserien Tatu, som vi visat i Saving the Planet in Style utställningen och som nu åker vidare för att visas i Designboost i Malmö. Alldeles för lite folk kom det till föreläsningarna som vi höll dagen efter på Svensk Form. Ett 30-tal. Synd på så rara ärter. Jag kan leva länge på deras besök.

Pecha Kucha på Berns 24 september

Veckan inleddes med att Stephen Burks, designer från New York och Mark Dytham, brittisk arkitekt bosatt i Tokyo. Mark blev min bäste vän när jag bodde i Tokyo, och han har gjort ett fantastiskt jobb för svensk design i Tokyo. Det är han och hans arbetspartner Astrid som startade Pecha Kucha i Tokyo 2003 – en japansk form av snabbsnack där formatet är förutbestämt, men ämnet kan vara helt fritt. Ett sätt för designer, arkitekter och andra att få dela med sig av sina ideer. Som att zappa på TV:n. Varje föreläsare får 6 minuter och 40 sekunder av berömmelse. Man visar 20 bilder och varje bild visas under 20 sekunder. Fenomenet har nu spritts till 100 städer.
Vi körde för första gången på BERNS, nere i nattklubben. Massor av roliga människor kom, vi tror det var mellan 400-500 gäster. Det var skön stämning, man tog en öl och stod och pratade. Det blev visserligen otroligt varmt och många lämnnade på grund av värmen mitt i, men vi har fått många uppskattande mails. Flera talare rörde sig kring temat Sustainability, eftersom det skedde i anslutning till SVID och Electrolux seminariedag om Sustainable Design, med många internationella gäster. Det var en succékväll. Vi kände oss uppspelta och inspirerade. Alltifrån Ronald Jones arkitekturritningar från utrotningslägren till Thomas Nordanstads Otsuka Museum och Mark Dytham som talade om alla olika smaker som Kit-Kats finns i Japan, Red Bean Paste och i körsbärsblomningens tid med körsbärssmak.

Kit Kat med körsbärssmak

Hasseludden Yasuragi

Japanska trummor av utklädda vägarbetare mötte oss i backen när vi skeppats i samlad grupp från Nybrokajen till Hasseludden Yasuragi. Åtta Japanskinspirerade buffetbord med fusionmat i olika rum med olika inredning. Tomas Di Leva som sjöng kärlekens lov och välsignade oss med frukter som han slängde över Yasuragis japanska badpool, där man för kvällen byggt en scen. Vänligt, generöst och sympatiskt.

Hasseludden Yasuragi 10 år