Webb under konstruktion tisdag den 23 oktober

Äntligen ska vi få ett helt nytt vertyg med flexibel struktur på vår Svensk Form Webb! Vår marknadschef Kajsa skyndar nu fram för att få igång allt snarast. Då kommer min blogg så småningom också att hamna där, med lite mera lättläst struktur!

Face Book

Efter påtryckningar i samband med designboost gick jag så igår med i Face Book. Livsfarligt! På bara några timmar fylls lådan av olika frestande inviter, och visst är det kul med alla snabba kopplingar och informella kontakter. Förstår alla arbetsgivare som spärrar tillgången, det är nästan omöjligt att hålla sig borta! Nyttigt också att se hur det fungerar. Höll själv på att komma försent till jobbet i morse för jag fastnade i FC... Räcker det inte med vänner och kontakter som det är? Och ännu värre, nu börjar emailen komma indirekt genom en länk till Faceboook i inkorgen.... måste kanske göra som min kollega Annika på jobbet, som helt enkelt klev ur till slut.

Form/Designcenter i Malmö

Innan jag lämnade Malmö hann jag besöka Form/designcenter i Malmö. Där hade unga och kaxiga Vuji ny utställning samt Kerstin Hennix en textil glädjeexplosion - 40 år efter hennes debut på samma ställe. Karin Wiberg och jag planerade för UNG i Tokyo nästa vecka. Jag passade på att köpa en massa presenter till alla japanska vänner – 10-gruppen, 60-talshanddukar och annat smått och gott som de älskar. Karin gläder sig så att få åka till Japan. Hon kommer inte att bli besviken.

presenter till alla japaner!

designboost i Malmö - sustainable design

David Carlson och hans kompis Peer Eriksson lyckades verkligen med sin tredagarsboost i Malmö. David med sitt stora kontaktnät hade fått dit ett imponerande gäng från hela världen. Första dagen workshops (boost meetings) nästa dag 25 talare x 15 minuter (boost chats) och tredje dagen öppning av utställningen (boost show). Bland de internationella talarna fanns exempelvis Jennifer Leonard som skrivit Massive Change, indiske designern Satyendra Pakhale som verkar i Amsterdam, Brent Richards förre rektorn för St Martins i London, designern Stephen Burks från New York och Kevin Low från Kuala Lumpur, trendjägaren Jody Turner från Culture of Future m fl. Designer, trendanalytiker, itexperter, designstrateger, företagare, etnografer, en bra blandning.
Jag missade workshopsdagen, men hörde att den var meningsfull. Seminariedagen påminde om FutureDesignDays, med stora skärmar och snabba presentationer, men utan deras höga svansföring. Detta var mera avspänt, tonen lägre, förberedelserna mera informella. Ändå flöt allt riktigt fint. Saknade kanske frågor, men samtidigt fanns gott om tid att umgås i andra former på kvällen, till och med dans på nattklubb. Och det är alltid i luckorna som nya projekt och ideer föds.
Några riktigt vassa talare. Alla designer är ju inte så verbala, även om de hade viktiga budskap. Några superförberedda, andra tvärtom. Kerstin Sylwan från 02 nordic och jag låg allra sist på dagen och bjöd alla att delta i Saving the Planet in Style. Trots att vi inte hunnit samordna oss så bra, och var mer än lovligt vimsiga, fick vi ändå mycket positiv respons och samarbetsförslag efteråt.
Genom föreläsningarna fick vi hundratals definitioner på "sustainability" och "design".Alla var dock eninga om att orden saknar mening utan innehåll och sammanhang. Trend- och sloganvarning! En annan röd tråd genom alla föredrag var det humanistiska budskapet. Det handlar ytterst om oss människor, om långsiktigt ökad livskvalitet och tidlöshet. Vi människor kommer alltid att drivas av våra passioner, att göra emotionella val och göra det vi älskar att göra. Den unga generationen i långt högre grad än den föregående. Mera av den kreativa högra hjärnhalvan än den rationella vänstra kommer att styra utvecklingen.
Torts insikten om de allvarliga hoten, komplexiteten och nödvändigheten att rädda vår planet, får vi inte paralyseras av skräck och skuld. Vi måste tro att det är meningsfyllt att ta små steg, att vi lär oss på vägen. Att försöka se den stora bilden, samtidigt som vi måste skala ner den i hanterliga bitar för att kunna agera.
Efter alla verbala föredrag var det befriande att se utställningen, påtagliga resultat från processer och produkter., som på olika sätt hanterar temat hållbar utveckling. Ur miljö-, sociala och ekonomiska perspektiv. Designens roll i kedjan mellan konsumenter och producenter är inflytelserik och ansvarsfylld.
Det uppstod en speciellt varm stämning mellan deltagarna, och vi ville på något sätt hålla kvar i den energi och inspiration som uppstått. Till middagen diskuterade vi nästa designboost’s tema, tills Peter Andersson föreslog att det förstås skulle vara samma. Sustainable design. Hoppas att David och Peer orkar fortsätta!

sharing design knowledge

Nöjda arrangörer

boost show - utställningen dag 3

Hållbar design i form av uråldriga tecken med framtiden för sig

Boblebees nya sol-cellsuppladdare för telefoner och i-pods

25 talare på en dag - boost talks

Det händer utanför programmet! Etage i Malmö

Textilinvasion

Igår fylldes alla rum med textilier hos hos. Konstnärsskap i vardande och konstnärsskap i full blom. Det var studenter från textilhögskolan i Borås, Fiberartsweden och fulländat konsthantverk i Anna Karin Bylund Furst präskrud. Den enda gemensamma nämnaren i tresamheten är att alla använder textil som uttrycksmedel. http://www.fiberartsweden.nu/ är ett 40 tal konstnärer som arbetar inom textil och nu hade man enats kring temat kontorslandskap. Det fungerade verkligen! Det är bara att gå på upptäcktsfärd bland gamla arkivskåp, draglådor och hurtsar. 70-talet smyger sig på med overheadprojektorn, tangentborden den gama facit skrivmaskinen. Här finns ena godbiten efter den andra, bara man ger sig tid och letar. Petter Hellsing har maskinbroderat alla sin motorcykeldelar på duk i verket "konsten att sköta en motorcykel" samt hembygdsbilder på gamla slitna snurrstolar. Gunilla Poignant har skapat roterande blommor av gamla plastkaffeskedar. Ingr Berström presenterar sekreterarna Siv och Britt i form av kontorslampor med långa hårsvall. Ur Facit skrivmaskinen väller ett långt stycke tyg med precisa angivelser av solens upp- och nedgång under ett år. Allt broderat i korsstygn av Maria Wahlgren.
Bland studenterna skulle jag själv gärna vilja ha de praktiska och snygga resetillbehören. Ryggsäcken av Anette Eriksson och Anna Jonassons reskläder. Snygga, flexibla och gjorda för att knöla ihop, att värma sig i, att ha som som kuddar, och sedan som aftonklänning. Jag brukar lösa detta med mjukiskläder och olika lager av schalar i vanliga fall. Oslagbart!

Sitter nu på tåget som lämnade Stockholm kl 5.20 på väg till Designboost i Malmö. För ett år sedan hade jag inte tänkt på att välja tåg framför flyg. Nu var det självklart. Dessutom får jag se hur morgonen vaknar och solen lyser upp det skånska landskapet, fuktiga morgontuvor, en lätt dimma, hästar i motljus.

Roterande kaffeskedar

Motorcykeldelar och Solens gång

Skrud

Invasion av franska journalister

Inom loppet av en vecka har vi nu fyra team av franska journalister här på besök. TV, radio, dagspress. Allt tack vare att vi ska visa Design S nu i november vid en festival i Caen som i år har svenskt tema. Det ger ju en helt annan bild när journalisterna kommer hit och upplever själva på plats. Igår också en curator från Cypern, som vill göra stor nordisk designutställning med relevans för den cypriotiska publiken, studenterna och designkåren. Yiannis Toumazis. Stora planer och ideer utvecklades även för EU ordförandeskapet 2009 under avslutande middag på Berns igår kväll med Gabriela Lopez, och textilformgivarna Ulrika Mårtenson och Ulrika Elovsson. .

France 3

Why all this green?

"Man blir ju alldeles klorofyllberusad" utbrast Ingrid Giertz-Mårtenson när hon steg in i Li Edelkoorts lummiga botaniska installation på Svenskt Tenn igår. Vi var många som trängdes i lokalerna. Li Edelkoorts dragningskraft är stor. Tillsammans med Peter Ödegaard hade hon skapat ett porlande paradis i dialog med Josef Frank och Estrid Ericsson. I centrum Franks stora Liljevalchssoffa, omgiven av lager av blommande textilier, levande och döda växter, vatten och fågelsång. Allt i GRÖNT förstås. Hennes inspirationsmagasin, 16e i ordningen den här gången med titeln bloom, a horti-cultural view, helt fylld av naturens grönska, blad, bilder, teckningar, textilier och dofter. Till det facila priset av 700 kronor. Mumma för alla visuella och kreativa människor, som hellre tar till sig världen och samtiden genom bilder i stället för text. I dag håller hon sitt årliga trendseminarium på Södra Teatern. Mera som en konstpresentation. När hon talar lyssnar man. Igår talade hon om sin kärlek till naturen och om hur konstnärer och formgivare, förresten alla vi människor, hela tiden återvänder till naturen som inspiration för våra verk. Hon underströk också nödvändigheten att behålla sin nyfikenhet. Ja, måtte man aldrig tappa den!

"Why all this green?" frågade sig göteborgarna Jesper Larsson och Matilda Lindvall när de gjorde sitt framträdande under vår Pecha Kucha på Berns i början av oktober. Detta apropå att alla nu som nu engagerar sig i miljöfrågorna använder färgen grönt på allt. På alla loggor, symboler, texter. De hade tröttnat helt enkelt. Det är samma Jesper som startat Pecha Kucha i Göteborg. I söndagens DN stod det om den dynamiska utvecklingen bland unga kreatörer i Göteborg, Jespers gäng och vilken framgång Pecha Kucha haft där. http://www.pecha-kucha.org/. Fenomenet har nu spritt sig till 90 städer runtom i världen. Mark Dytham mejlade just från New York där 1100 människor häromdagen försökte komma in på Pecha Kucha, men bara 800 kom in. Tydligen passar denna snabbvariant dagens tempo perfekt. På Berns där vi håller till i Stockholm vill man att vi ska köra ännu oftare. Nästa gång blir 12 november.

Tåg i Västerdalarna

I helgen hos min mamma i Björbo. Åkte som vanligt tåg, och som vanligt krånglade regionaltåget. Förra gången jag for, då brann tåget i Dala-Järna. Igår rejält försenat. Tågtrafiken i Västerdalarna, relativt nyinköpta tåg. Från Canada? Inne i tåget, trappor upp med punktbelysning i rampen, som en nattklubb eller snarare en finlandsfärja. Hur var det där med tillgängligheten? Gott om dött och otnyttjat utrymme. Dessutom har man upptäckt att de här nya tågen inte klarar den svenska vintern, så när kylan kommer får man sätta in de gamla tågen igen. Kanske var det priset om avgjorde. Hur kan det gå till så? Offentlig upphandling, hur viktig är inte beställarkompetensen? 400 miljarder upphandlas per år, och ca 400 miljoner inom möbler och inredning. Svensk Form deltar nu i arbetet med Rådet för arkitektur, form och design tillsammans med andra organisationer för att se om vi kan bidra till den pedagogiska utmaningen att höja beställarkompetensen. Det är svårt och stort, men borde engagera alla människor. Hur används alla dessa stora pengar på bästa sätt för att förbättra vår vardag?

Oktoberkväll i väntan på perrongen i Björbo

Den här gången är det allvar!

Stötte på min granne sedan många år i ICA-kön, Maj Wechselmann. En som alltid kämpar. Medan vi lade upp våra matvaror på bandet pratade vi om hållbar ekologisk mat, hållbar utveckling, och klimathot. Eftersom hon alltid varit på barrikaderna, undrade jag om hon inte kände igen allt från 70-talet. Hon lade ned sina varor i kassen och sista repliken blev: Jo, men den här gången är det allvar!
En intensiv dag igår, möten och kvällsaktiviteter. Många kommenterade ministrarnas initiativ tidigare i veckan om samverkan mellan kultur och näringsliv, om behovet av större inslag av entreprenörsskap i konstnärliga utbildningar. Emma Stenström skrev i sin blogg att hon välkomnade att näringsministern fastnade för idén att se kulturskapande som ett slags grundforskning. Emma utvecklar resonemanget kring hur mycket lättare det är att få pengar till forskning, men inte till konstnärligt utforskande och skapande. Jag hoppas att den tanken får fäste hos dagens beslutsfattare. Att det blir berättigat och värdefullt att investera i konstnärligt skapande, designprocesser och experimentella verksamheter. Annars kommer vi aldrig att få fram de allra bästa resultaten, de största talangerna och de unika produkterna som gör skillnad.
Svängde förbi på nya kontoret hos Cathrine von Hauswolff, Annica Kvint, Charlotte Ramel och Sara Szyber och träffade idel formgivare, skribenter och annat löst och trevligt folk. Avslutade sedan kvällen på Berns, nere i nattklubben med 11 skärmar, där Thomas Nordanstad visade Andy Warhols och Ronald Nameth tidiga experimentfilm från 1964, som gjordes tillsammans med gruppen Velvet Underground i en stor lokal Warhol hade hyrt på St Marks Place i New York. En mängd 16mm filmkameror sattes upp, live-musiken spelades bakom filmprojektionerna, bandet improviserade fram "Venus in Furs","Heroin" och de andra låtarna som därefter blev klassiker. Warhol fyllde stället med sina "superstars" från Factory, och sina närmsta 500 vänner. "Alltihop blev en absolut tidlös, ultimat blandning av konst och liv" skriver Thomas Nordanstad i inbjudan.

Märklig känsla att stå där 2007 i en nattklubb med 80-talskänsla och se film från 60-talet, omgiven av alla 11 bildskärmar och det var ändå dagsaktuellt. Micki, konstnären Carl-Michael von Hausswolff, hjälpte stämningen genom att agera DJ. Eller spela skivor som han sade. Han tyckte att DJ-benämningen var för pretentiöst för det han gjorde. Vi tackade för alla frimärken och berömde senaste delprojektet i the Kingdoms of Elgaland-Vargaland, som de genomförde i Venedig i Juni (Leif Elggren, CM von Hausswolff, Jan Håfström och Marja-Leena Sillanpää) under den sanningsenliga rubriken MOST PEOPLE ARE DEAD.

Berns nattklubb med några glada ägare

Ny arkitektur- och designpolitik?

Vi hade möte i SDS-gruppen igår igen. SDS står för Svenskt Designsamarbete och vi har tagit initiativet till regelbundna möten med en rad aktörer på designområdet: Svensk Form, Rådet för arkitektur, form och design RAFD, Konsthantverkscentrum, Sveriges Designer, Svenska Tecknare, mötesplats Mode. Syftet är dels att se vilka gemensamma frågor vi kan driva, vilka gemensamma behov vi har och vilka resurser vi eventuellt skulle kunna poola. Ett syfte är också helt enkelt att utbyta dagsaktuella frågor, och lyfta oss från våra små lådor och se vad vi kan göra ihop. Var sitter vi idag, rent fysiskt? Telefonplan blev inte av såsom vi planerat, även om Svensk Form inte alldeles givit upp hoppet. SVID sitter kvar på Sveavägen, Sveriges Designer har sitt virtuella kontor på fickan, Konsthantverkarna sitter kvar, Svenska Tecknare samlar ihop sig med andra bildorganisationer och tittar efter ny lokal. Slagfärdige ordföranden Lennart Eng skojade självironiskt om att det var svårt med alla bildmänniskor om att enas om vad det var som var snyggt, därför var det enklare att leta efter de fulaste byggnaderna. Enklare att nå consensus. Samtalstonen god och uppsluppen. Robin berättade vidare om forskarskolan på KTHoch därmed bildandet av en tummelplats för alla som vill hålla på med Designforskning, som SVID startar: DRF, Design & Research Forum.
Alla upplever vi nu ett momentum. 10 år har gått sedan riksdagen antog Framtidsformer, en programförklaring för arkitektur, form och design. Idag saknas nya visioner. Hett läge för oss alla att gemensamt ta fram ammunition för framtiden. Arkitekterna är ute och sjunger på samma visa. Snart är vi en stark kör.

Svenskt Designsamarbete

Skön stämning på smygläsning Form på Söder

Smygläsning av nya FORM. Nåja, smygläsning och smygläsning är väl att ta i, eftersom nya FORM redan damp ner i brevlådan i slutet av förra veckan. Men den goda stämningen var inte att ta miste på när läsare samlades i modebutiken Bazoueira på Söder igår kväll. Bara svenska designer – jag trodde att namnet var brasilianskt, men ägarinnan berättade att det var påhittat och alla formgivare var svenska. Nu skulle de visst stänga och flytta till New York om jag uppfattade rätt, därav kvällens 70 % rabatt. Staffan och Sandra sken ikapp. Staffan var omgiven av familj och vänner. Där fanns vännerna som hjälpt till på alla sätt, formgivaren av omslaget, Helene Shutrick i kvällens läckraste stickade jumper, fotografen Kristian Pohl och omslagsflickan Lotta Kühlhorn (som jag försökte locka till Tokyo för Swedish Style – hon hade grym framgång förra året). Staffan var i sitt esse och formulerade sig drastiskt och elegant. Jag har alltmer förstått att detta är hans specialitet, hur väl orden dansar ur hans mun respektive penna, som när han berättade om FORM, om hur vi skulle smygläsa framöver på oväntade och överraskande platser. Det syntes hur publiken rycktes med. Talade sedan med Staffan och han underströk hur mycket bättre vi skulle må om alla kunde vara lite mera uppriktiga. Detta apropå att någon under kvällens samtal påpekat att designvärlden var så speciell, om man jämför med exempelvis konstvärlden. Att de flesta i designvärlden var så putsade och korrekta på ytan, ingen vill säga något offentligt, men under ytan bubblar det desto mera. Hoppas Staffan kan lyfta på locket. Han kan verkligen både skriva och tala. Min kollega Christine, var snabb att knycka med sig första exet som vi fick av tidningen på lång tågresa till Köpenhamn. Hon har läst vartenda ord. Med sedvanlig skärpa konstaterade hon, att det var läsvärt, att det var imponerande välskrivet och dessutom att det mesta faktiskt är skrivet av Staffan själv.

Harry, 1 år, 39 graders feber, mingelfotar

Staffans lille son Harry, min senaste kärlek, var också nere och hyllade pappa en kort stund trots 39 graders feber. Han lyste dock upp för ett ögonblick när han fick se min kamera och tog ett riktigt bra mingelporträtt av mig som härmed förtjänar publicering. Sedan slocknade han omedelbart i mamma Pia Kristofferssons famn.

Staffan trollbinder

Svensk Forms program 2008

Vi diskuterar program och inriktning på vår publika verksamhet under 2008 på Svensk Form Stockholm. Ska vi satsa på större utställningar, som fyller hela vårt utrymme? Vi har flera riktigt bra förslag i lådan. Eller ska vi utnyttja mera tid till den lyckade mötesplatsfunktionen då organisationer och designrelaterade företag kommer och håller evenemang och lanseringar hos oss? Dessa evenemang förmedlas oftast genom Svensk Form Service. Båda är viktiga, utställningarna och når brett ut till allmänhet och media. Genom evenemangen når vi helt andra grupper och får nya kontakter. Dessutom har vi ju aktiviteter på andra platser såsom Berns, Nordic Light Hotel, möbelmässan osv. Vi behöver mera publika lokaler helt enkelt, och ett tajtare program. Efterfrågan är större än förmågan Viktigt med långsiktig strategi, samtidigt som det måste planeras in plats för reaktiva och spontana inslag.Att vi väntat så länge med denna planering beror förstås på att vi först inväntade Telefonplansbeslutet.

Söndagens DN och SvD

Ligga kvar i sängvärmen

Ni som inte sett Roy Anderssons film Du levande, gör det omedelbart! Han inleder med ett Goethe-citat om hur vi människor orkar ta oss upp ur sängvärmen om mornarna, och sedan rullar filmen genom en räcka av grådaskiga, geniala, triviala, komiska och smärtfyllda öden. Mörker fyllt av människokärlek. Replikerna, icke-replikerna, bilderna, musiken. Så begåvat. Tack Roy Andersson. Jag har haft tur och sett två starka filmer i rad på kort tid, först This is England och nu Du levande. Blir svårt att slå. Dessutom toppat med Olle Baertling på Moderna i fredags, där John-Peter Nilsson talade om hur vi lever i en defensiv tid, där vi försvarar oss mot allt. Idag hörde jag Ylva Eggehorn inne på samma tema, om hur vi är på väg in i en skamkultur, där vi är fyllda omvärldstryck, fel och försvar. Båda menar att vi därför måste lyssna mera på vårt inre, vårt eget seende och att vi är i behov av andlig kraft och optimism.
Apropå ligga kvar i sängvärmen, uttnyttjade jag det extra mycket i morse, eftersom DN och SvD innehöll så mycket läsvärt. Andra dagar är det precis tvärtom. Eller är det helt enkelt så att jag gav mig tid? Jag brukar klippa ur ibland om det är något särskilt. Kan behövas till jobbet, till mina kollegor, eller till något jag ska skriva. Idag blev det många klipp. Sergels Torg 40 år utställning på arkitekturmuseum. Ny performancescen Grey Room Giljotin, dit måste jag gå. Japanska te- och riskokare med interaktiv programmering som Du placerar hos Dina gamla föräldrar, för att få meddelande i Din personliga dator eller SMS om mammas vardagsrutiner förändras eller uteblir. Postiv nyhet om att personer med rörelsehinder ska få börja använda elfordonet Segway för att ta sig fram även i Sverige. Äntligen. Paris gator är fyllda av dem. Problem med att utnyttja biogas i tillräcklig omfattning – där behövs bra design- och innovationsprocess! Formuppslag i DN Om Le Corbusier-utställning på Vitra, och om Corbusiers kvinnliga kollegor. Såg förresten en annan mäktig Corbusierutställning i Tokyo på Mori Art Museum i juli senast. Två stora parallella utställningar. Tokyo fokuserade mera på helheten med människan, konstnären och arkitekten Corbusier. Svenskan berättade vidare om duktiga svenska smyckeskonstnärer, broscher på frammarch. Thomas Sandell porträtteras i blå strumpor och bruna skor med anledning av Kallbadhuset, som nog byggs nog någon annanstans än i Riddarfjärden. Undrat om Stockholm någonsin kommer att våga! Carl Otto Werkelid balanserade upp senaste tidens tendens att all konst och kultur (läs också design) måste vara nyttig under rubriken "kulturens uppgift är inte att vara nyttig". Att konst och kultur kan få finnas i sin egen rätt, att de inte behöver inte mätas för att vara existensberättigade. Nina Björk, som jag nog inte riktigt begrep men jag tror ändå att hon saknade utopiernas tid, idag när allt är så liberalt och all polarisering så farlig, att man inte får vara så säker. Till inmundigandet av frukosten, svepte jag Stephan Rössners essä om kyssandets sensationer "Därför kössas meniskor". Skön avslutning på morgonen.

Äntligen kom debattartikeln i DI

Näringslivet måste hjälpa till om det ska bli något Designcenter på Telefonplan. Idag kom min debattartikel in i DI. Hoppas det får någon effekt. Vi får sprattla lite till innan vi helt går vidare.

Sitter idag på kontoret, ska försöka få undan en massa denna helg. För att få en publik verksamhet att funka måste man ha koll på sitt adressregister. Städa, städa och ständigt aktualisera. Ofta skjuter man det åt sidan, och sedan, när det blir dags för att skicka inbjudan lägger man alldeles för mycket tid på att sätta ihop listor. Vi har vår fantastiske Håkan som programmerar åt oss, men vi själva måste lägga in. För att komma en bit på väg har jag idag bjudit in tre glada tjejer som sitter här och skriver in alla högar med visitkort som jag och andra samlat på oss på besök och resor. Vi spelar musik, äter god mat och knappar på våra datorer. Effektivt och trevligt! Allt tråkigt jobb som måste göras får göras med guldkant.

Tre knappande jäntor

Två vältaliga herrar framför Yinka Shonibares varma vägg

Öppna Former-

Hade aldrig trott att jag skulle bli så tagen, men det var överväldigande att stiga in i Olle Baertling-utställningen på Moderna Museet igår. Vi hade tur som kom tidigt, knappt en människa i rummet. Mäktigt hur trianglarna öppnade sig och sköt iväg genom salarna i ett sugande kraftfält. Hängningen, kombinationen av målningarna och skulpturen. Ja det var storslaget. Vernissager tre dagar i rad med olika människor. Ändå alltid lika behagligt och upplyftande att lyssna på Lars Nittve. Den sköna radiorösten, säkerheten och de träffsäkra analyserna som serveras elegant och självklart. Som om det vore den enklaste sak i världen. Jag älskar att lyssna på honom. John-Peter Nilsson, intendent som gjort ett imponerande arbete me den här utställningen, pekade också på nya sätt att se på Olle Baertling. För det handlar verkligen bara om att öppna sig och se, inga krusiduller. Bland annat talade John-Peter om aktualiteten av Baertlings konst idag, i det defensiva samhälle vi lever i. Hur vi i dag försvarar oss mot allt, mot miljöförstöring, mot höga räntor, mot terrorism... då kan dessa öppna former, Baertlings öppna optimism verkligen ge oss kraft. Man försökte också koppla honom till den amerikanska miminalismen lite mer än tidigare. Alla vinklingar är intressanta i olika tider.

HA-BEGÄR

Nya FORM kom idag!

Frisk, levande och lekfull. Något förändrad tappning, märktes att Staffan Bengtsson och Sandra Nolgren låtit fler människor komma till tals. Bra inlägg om habegärets kraft. Ska nu hem och läsa mera. Busigt omslag med påståenden. Känns bra. Nu ser vi fram mot nästa års omstöpning, och dessutom 10 nummer per år!

Japandag på jobbet

Idag har det mest handlat om Japan på jobbet. Först frukost för Beckmans elever som alla ska åka till Tokyo - Form- reklam och modeklasser. Visade bilder i rasande tempo för att inspirera och informera. De kommer att älska staden. Lärare Lars Fuhre, Maria Ben Saad och Marie-Louise Gustafsson. Berättade också om UNG utställningen och alla program som ska visas på Swedish Style in Tokyo med Caroline Heiroth som ny projektledare. Vi blir så generöst och varmt mottagna av alla våra vänner av svensk design och kultur i Japan, trofasta till tusen. Uthållighet, personlighet och djärva svenska producenter är några av nycklarna till framgång för de svenska företagen och formgivarna i Tokyo. Därefter UNG-möte om den kommande utställningen i Tokyo bland annat. Är glad att Dagens Industri kommer att publicera min debattartikel om Telefonplan. Nu i väg till Moderna och Olle Baertling, en modern klassiker.

Inspirerande gatumode i Tokyo

Tre Beckmansklasser åker till Tokyo

Kan inte klaga

Jaha, så kom Rogestams utredning som förordar stöd från regeringen (näringsdepartementet) till ett Designcenter på Telefonplan. Suck! Synd att vi inte i tid hade vetat att näringslivsbidragen måste fram innan. Svårsmält process. Skriver nu debattartikel om missen. Men, samtidigt kan vi vara själviska och glada, utan att klaga, som får vistas på vackra Skeppsholmen ett tag till.

Skeppsholmen 8.30 den 4 oktober

Utsikt från mitt fönster