Wednesday, May 20, 2009
En osannolik historia om MoMA Design Collection - the real thing
Ary Perez, färgstark och inflytelserik chef för designproducentföretaget TERO, som vi besökte igår för samarbete kring Bistro 3000 Serving the Future, berättade en smått osannolik historia vid lunchen. Någon gång i slutet av 70-talet, fanns en designkunnig och intresserad industrimagnat José Mindlin, som initierade en industridesigninstitution och tog hit en gigantisk utställning med originalprodukter från MoMA i New Yorks designsamling. Allt från möbler till plastförpackningar, glas och skrivmaskiner, flera hundra produkter. Sedan kom militärjuntan, och när utställningen skulle skickas tillbaka till MoMA visade det sig att tullhandlingarna inte gjorts rätt från början och juntan skulle ta så mycket betalt för att skicka tillbaka föremålen, att enda lösningen till slut blev att brasilianska industriförbundet FIESP köpte upp hela utställningen. Det blev helt enkelt billigare i slutändan. Sedan lades föremålen med katalog in i ett lager och glömdes bort. Ända tills förra året. Ary Perez fick i uppdrag av FIESP att kolla upp vad det var för gammalt "skräp" som fanns i deras lager. Han fick en chock, trodde inte det var sant när han hittade originalprototyper och möbler av Marcel Breuer, Mies van der Rohe, Alvar Aalto, Le Corbusier, Bruno Mathsson.... en del var lite gnagda av skadedjur, men att det var originalföremålen från MoMa rådde ingen tvekan om av stämplade dokument osv. Dessutom kunde man se att flera var prototyper som kommit direkt från formgivarna själva i första produktionen. Han tog kontakt med sina curatorvänner på MoMa i New York som blev lika chockade ...... men som absolut inte ville höra talas om detta, de skulle ju förlora ansiktet, och nuvarande sponsorer osv. De måste nu fundera hur de ska göra. Helst skulle de vilja glömma bort allt härborta i Brasilien. Ary har försökt förmå Industriförbundet att restaurera de möbler som fått skador, men de har ingen förståelse för värdet och menar att de lika gärna kan köpa helt nya mycket billigare. Nu är det en moment 22-situation. MoMa vill inte ha samlingen, FIESP vill inte ha samlingen..... Ary sliter sitt hår. Ett omistligt värde. Förhoppningsvis kommer väl MoMA när de har tänkt på saken att ta tillbaka samlingen och göra en god berättelse av detta. Men i dagsläget håller de för öronen.
Tuesday, May 19, 2009
Möten, möten, möten
Igår möten med en av Brasiliens största PR-byråer som gärna tar hela kommunikationen och publiciteten och viss sponsring av Bistroprojektet i Brasilien. Därefter utställningsproducenten, ingenjören och hållbarhetsgurun Ary Perez på hans kontor Tero. Honom vill jag gärna bjuda in till Designboost, som i år också kör temat mat och hållbar design, så han kan visa internaktivt live hur urbefolkningen i Amazonas skördar och tillagar sin mat, ritualerna kring måltiden, tillagningen och verktygen... fantastiska projekt. Utställningar, nya gallerier för folkkonst som upphöjs till finkonst, promenader...... berättar mera sedan. Idag möten med en annan stor evenemangsarrangör, lunch med en ekologisk stjärnkock, besök i en ekologisk park och möte på konsulatet med exportrådet och handelskammaren för att tala om det fördjupade samarbetet med Sverige och Brasilien som inletts inom exempelvis bioenergi, teknologi, innovation..... Finns hur många trådar som helst att plocka upp. Återkommer i någon lucka med fler bilder och berättelser.
Monday, May 18, 2009
Spännande kvällsmöten om hållbar design i urbana miljöer
På kvällen mötte vi professor Maria Cecilia Loschiavo dos Santos, filosof och lärare i design vid School of Architecture and Urbanisam, University of Sao Paulo och unge arkitekten Felipe Franscesco De Souza, som jobbar för Staden Sao Paulo med ansvar för stadsplanering och internationella relationer. Jag har tidigare träffat båda i Sverige. Hela dagen ett resultat av fantastiska sammanträffanden i rätt riktning. Maria Cecilia talade på Designboost i Malmö, hennes specialområden är hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Felipe träffade jag på den stora Citymovekonferensen i Gällivare i april, och han har även jobbat för SIDA och senast i Sao Paulo med Symbiocity-konferens tillsammans med svenska exportrådet. De är båda intresserade att delta i vårt Bistro 3000- Serving the Future projekt. Att utgå från mat när man diskuterar hållbar design och utveckling är ett effektivt verktyg. Vi måste också utgå från hunger, menade Maria Cecilia, 72 % av den brasilianska befolkningen har inte mat att äta varje dag. Felipe hade arbetat med sanitära frågor runtom i världen, förutom Brasilien bland annat i Indien. Ändå hade han ännu inte hört talas om Anders Wilhelmssons revolutionerande bajspåse peepoople.com Vi hade kunnat hålla på hela natten. Uppslagen var många, och flera genomförbara. En verkligt RIK dag.
Fortfarande lika tagen av gårdagens utställning
Som sagt, utställningen Arte Para Criancas i SESC Pompeia var en imponerande upplevelse. Bilder kommer när jag hinner lägga in. Själva platsen, ett verkligt demokratiskt och välbesökt kulturcenter, byggt ur ett fabriksområdet och ritat av den fantastiska italienska arkitekten Lina Bo Bardi. Hon har skapat många smärre underverk under sitt liv i och sin kärlek till Brasilien. Här har hon utgått från platsens ursprungliga egenskaper, hon har bevarat fabrikskänslan och till och med byggt in floden symboliskt i ett rinnande flöde med stenar med små broar tvärsöver. En varm och välkomnande miljö. Passade perfekt för den här utställningen. Yoko Onos verk med olika entréval i början, därinne kunde man spela hennes schack med bara vita brickor och pjäser. Till slut förvirring och ingen kan vinna. Emmanuel Nassar hade också gjort en fotbollsinstallation där man aldrig kunde göra mål. Barnen fick ge sig i direkt match med konstverken, inga förklarande texter eller guidning. Den inneboende explosiviteten och energin hos såväl barn som konstverk var perfekt kombination. Curatorn Evandro Salles berättade att det hade varit så många barn under öppningsdagen att de var tvungna att stänga av vissa delar. Utställningen har vandrat runt i Brasilien. Måste vara ett av Evandros stora livsverk som han jobbat med i flera år. Fine Evandro. Kritikerna vet inte hur de ska förhålla sig. De kan inte kritisera konsten, högsta kvalitet och reella installationer, inte specialanpassade eller gjorda för barn. Samtidigt finns inget kvar av det högtidliga förhållandet mellan institution och intellektualisering. Det tas ur det vanliga sammanhanget. En ögonöppnare. Det är i samma lokal som vi ska försöka visa Svenska Frön – den turnerande utställningen om svensk design för barn som Margarita Matiz Bergfelt initierat för Svensk Form och som Sida via SI finansierat. Det är den perfekta platsen och kulturhusen SESC Pompeia finns i hela Brasilien.
Sunday, May 17, 2009
Just anlänt till Sao Paulo, inspirationsrik första dag
Första dagen i Sao Paulo innehöll mer än jag någonsin kunnat hoppas på. Jag har exempelvis sett en av de bästa utställningar jag upplevt. Drabbad helt enkelt av kraften. Dessutom på samma plats, SESC Pompeia, där jag på onsdag har möte för att sälja in vår designutställning för barn"Svenska Frön". En underbar, väl fungerande plats för alla generationer. Inte nog med det. Dessutom var denna utställning på samma tema: för barn. Dock i detta sammanhang med samtida konst av högsta kvalitet, utan pedagogiska förklaringar, som barnen helt enkelt fick ge sig i kast med. Omedelbart och utan omvägar. Starkt. Sammanträffandena slutade inte där. Curatorn för utställningen var en av mina bästa vänner från Brasilien-tiden, konstnären och curatorn Evandro Salles, bosatt i Brasilia. Jag ringde upp, han råkade vara i Sao Paulo, utställningen öppnade igår. Vi har inte setts på 20 år, vi beslöt att ses inom en timme och se på den. Allt hängde ihop. Under våra år i Brasilien blev han en nära vän, nu sågs vi här igen i helt rätt sammanhang.....oj, nu kommer nästa möte redan. I tid i Brasilien, otroligt! Fortsätter senare med både bilder och text.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
