Sista semesterdagen i Sörmland

Min son Fredrik nybliven kanalsimmare

Brukar inte skriva om privata händelser på bloggen, men nu är sväller mitt modershjärta av stolthet för min son, Fredrik 25 år, som just simmat över engelska kanalen. Det har varit över ett år av intensiva förberedelser, med simning i allehanda kalla, strömma, manetfyllda vatten, muskel- och fettbyggande för att klara denna stora utmaning. Beundransvärd målmedvetenhet.

Vid midnatt måndagkväll den 3 augusti steg han i land på den franska kusten efter att simmat i 13 timmar och 50 minuter i 17–gradigt vatten. Han trodde att det skulle ta 16 timmar, men det gick bra och han höll samma takt från början till slut.

Fredrik är den förste svensk sedan 1960, som klarat utmaningen. Tusentals simmare försöker varje år med simsportens ”Everest”. Trots att sträckan mellan Dover och Calais ”bara” är 32 kilomenter, klarar sig endast 10 % på grund av oförutsägbara väderförhållanden, starka strömmar och nedkylning. Sedan starten 1885 har 1033 solosimmare lyckats, i år 20 stycken hittills.

Mest känd för allmänheten är svenskan Sally Bauer, den första skandinaviska kvinna som simmade över den kanalen 1939. Hon upprepade bedriften 1951. Sammanlagt har 4 svenskar simmat över kanalen enligt officiella regelverk.

I samband med simningen har Fredrik samlat in 1,440 engelska pund till välgörenhetsorganisationen ”Charity Water” med yttersta mål att alla ska få tillgång till rent vatten.

Fredrik Kumlin simmade över engelska kanalen i måndags

Blogg-semester till mitten av augusti...

Som ni märker har jag tagit bloggsemester nu i juli, även om det alltid dyker upp fenomen värda att kommentera inom designområdet. Men jag håller mig så länge och återkommer med vässad penna i mitten av augusti. Tills dess önskar jag er alla en härlig sommar!

Medelklassen subventionerar sina egna nöjen - vinylskivor på Reisen

Då och då på onsdagkvällar är det after work mingel på Hotel Reisen, som ordnas av tre kompisar Tomas Bokstad, Monica Pourshahidi och Jonas Olsson under namnet: Medelklassen subventionerar sina egna nöjen, då de spelar vinylsinglar på gamla skivspelare. Det hela började på jobbet på kulturdepartementet där de alla kommer ifrån och blev så uppskattat att det blivit en institution. Tomas hade ju hållit i EU-ordförandeskapsinvigningen på Skansen strax innan, och nu hade gänget tagit båten över till Reisen. Dit följde också alla andra lättande arrangörer från Stadsrådsberedeningen och programsekretariatet, toppat med Fredrik och Filippa Reinfelt, Carl Bildt och andra från kulturdepartementet, UD osv. Uppsluppen lättat stämning. Kvällen till ära uppgraderade man under kvällen utrustningen till tidsenlig DJ-utrustning, men då hade jag redan cyklat hem i sommarkvällen. Fin avslutning på säsongen i designsvängen innan sommaren.

EU-eftermingel på Hotel Reisen

Invigning på Skansen av EU-ordförandeskapet 1 juli

Vi var några tusen som bjudits in till in Skansen denna osannolikt vackra kväll för att under pompa och ståt, med kungen på plats för att inviga Sveriges ordförandeskap i EU, varav några hundra internationella gäster. Sekretariatet för Kommunikation under EU, med Tomas Bokstad och Jenny Bergström i täten och Statsministerns kansli höll i programmet. Ingen lätt uppgift, men det var ett perfekt program, en timme långt, redo för TV-sändning en timme senare, och en väl mixad cocktail mellan högtidliga och lättsamma inslag. En påtagligt nöjd och avspänd Reinfeldt blandade humor och allvar, liksom Barroso och underbart jordnära Margot Wallström. De artistiska inslagen var också väl avvägda från Barbara Hendrix till unga jonglörer och samisk joikk. (Synd bara att man inte använt något av årstidens alla rikedomar i de övertunga blomsterarrangemangen) Vi njöt alla i sommarkvällen. Jag passade också på att träffa alla dem som vi samarbetar, t ex under EU-ordförandeskapet med "Serving the Future" om design och mat under Designboost i oktober och ministermöte i december i Malmö. Där fanns också alla våra design-handläggare från kulturdepartementet. De hade alla fått rapporten under dagen från Arkitekturmuseet, som de ögnat igenom, där strategin för museets vidgade uppdrag presenterades, och hur Svensk Form ska samarbeta med Arkitekturmuseet framöver. Snart dags för en publik manifestation nu!

Högtidligt och lättsamt i bra mix

Nöjda och lättade arrangörer från ordförandeskapets/SB:s kultursekretetariat

Idel bekanta besökare på EU-invigningen

Besök hos Hemslöjden på Åsögatan

FORM-producenten Marie Arvinius och jag besökte Kerstin Andersson Åhlin, VD för Hemslöjdföreningarnas Riksförbund, för att se om det finns några synergier eller möjliga samarbetsprojekt kring våra tidskrifter FORM och Hemslöjden. Hemslöjdsföreningen har ca 16.000 medlemmar. Där kan man vara medlem separat och prenumerant separat. De har 14.000 pernumeranter, varav ca hälften också är medlemmar. Prenumeration kostar 420 kr per år. Vi märker ju alla gemensamt hur intresset för hemslöjden ökar bland de unga och deras medlemsantal stiger sakta, även nu i lågkonjunktur ( utslag av att man i kristider söker sig alltmer till rötterna? ) De har samma fenomen som vi. Det är lätt att få nya medlemmar, men man tappar äldre. Generationsövergång? Kerstin är en sympatisk och pragmatisk person, och vi hade ett inspirerande och givande möte, och flera kreativa förslag kom upp på bordet. Vi kommer att få anledning att återkomma i ärendet är jag säker på. Positivt!

Saving the Planet in Style:s redaktör Kerstin Sylwan kom på besök och visade framtiden

Svensk Form ska lära sig tänka mera affärsmässigt

I tisdags hade vi en halvdagsövning med trygge och vänlige norrländske konsulten Christer Mäkinen, som skulle lära oss tänka mera affärsmässigt. På vår beställning naturligtvis, med nya förutsättningar och ny omvärld måste vi också lära oss tänka nytt. Bestämma vad vi ska rensa bort och vad vi ska koncentrera oss på framöver. Att ha en processledare som får igång oss att lägga tid på denna nödvändiga mentala omställning är nyttig övning. Återigen den enkla: varför finns Svensk Form? Vad är det som vi har som är skillnad och som kan göra skillnad? Tydlighet. Vad har vi för tjänster och erbjudanden som är relevanta för våra "kunder". Vi övar oss att tänka i termer av kunder och varor. Hur bearbetar och underhåller vi våra kunder, vad är kundens reella behov? Vilka är våra kunder, vilka är våra varor? Stapelvaror, lagervaror, färskvaror? Att göra ekonomiska rapporter och beräkningar på hur var och en disponerar sin tid, hur många procent som ska vara intäktsbringande på varje person, hur många procent som ska höjas på intäktssidan i timmar för att vi ska nå det resultat som vi behöver för att nå den budget som vi behöver för att klara 2010. Tät rapportering och uppföljning på var och en. Visserligen har vi länge tänkt i dessa banor och arbetat intuitivt i denna riktning, exempelvis i våra projekt, men nu är det supertajta ramar som ska till. En förskjutning från det som har varit till en ny verklighet. Över sommaren ska var och en tänka över vilka kunderbjudanden som har potential. Vi börjar med low haning fruits. Svensk Form Service på väg. I höst sätter vi igång konkret.

Affärskonsulten Christer Mäkinen lär oss tänka om

Affärspasset avslutades med födelsedagstårta för ekonomichefen Mats Nilsson

Vart kommer den svenska designstatistiken ifrån?

Jag har fått en del frågor på varifrån de svenska siffrorna kommer, som tjänat som underlag för den engelska studien som jag berättade om nedan. De svenska siffrorna kommer alltså från SVID och ITPS, och framför allt från åren 2004,2005, 2006 när designårssatsningarna genomfördes. Dvs vår goda placering i rankingen berodde mycket på statens fina investeringar i designprojekt under de åren. Rankingen skulle kanske inte nå samma höjder vid mätning idag. Hursomhelst, arbetet fortsätter och fler länder kommer att införlivas i studierna. Först gäller det att få fram likvärdiga data, en egen process som redan inletts.

Design for Economic Growth: Measuring the value of design

Som sagt, jag for till London på inbjudan av British Design Council för att delta i seminariet om hur vi kan mäta värdet av design för samhällsutvecklingen olika länder. Vi var ett 40-tal, främst engelsmän förstås men åtminstone representanter från 10 länder. Sverige, Danmark, Österrike, Belgien, Spanien, Italien, Frankrike, Irland samt från EU-kommissionen... Jag deltog inte bara för Svensk Form, utan för SDS, Svensk Designsamarbete, ett nätverk som bildats för att driva gemensamma designfrågor effektivare och få fram en svensk designpolicy. British Design Council hade initierat en första studie som utförts av Cambridge University och som presenterades på seminariet, International Design Scoreboard där man gjort en jämförande mätning av hur väl länderna står sig sinsemellan när det gäller designkapacitet. De hade valt ut 12 länder, däribland Sverige. Resultaten gavs i två kategorier, dels en "absolute measure ranking" och en "relative ranking" där man tar hänsyn till landets storlek. Sverige hamnade på 7:e plats i absoluta tal. Det som drog ner resultatet var att vi hade så lågt antal utexaminerade designer (tål att tänka på i diskussioner om överetablering) samt att vi inte har så många internationellt registrerade starka varumärken. Däremot hamnade vi på fjärde plats när det i relativa mätningarna, mycket på grund av att offentlig tjänstedesign och regionala designsatsningarna var så starka. Vinnaren i alla kategorier var Korea (en Asienexpert i församlingen menade dock att han trodde att de gjorde sina siffror bättre än de var) Högst i absloluta termer kom USA, som samtidigt hamnade näst sist i relativa termer. Övriga länder var Japan, UK, Canada, Singapore, Hong Kong, Norway, Denmark, Finland och så hade man också tagit med Iceland som en tuff uppstickare med alla sina designsatsningar i krisens tid. Visst hade man velat ha med fler länder, men nu tog man dem där det hade varit förhållandevis enkelt att få fram jämförbar statistik. Några av de länder som vi kan uppfatta som kulturellt designintensiva fanns inte med, såsom Italy, Netherlands, Germany, France eftersom det ännu inte finns jämförbara siffror. Ambitionen är förstås att de ska med nästa gång. Vi enades alla om att studien ska fortsätta, att detta behövs, och vi gav mandat till manstarka British Council att ta stafettpinnen vidare, men en liten arbetsgrupp från olika länder. En viktig uppgift blir att försöka standardisera vissa indikatorer och uppgifter som alla länder får försöka bidra till. Våren 2010 blir vi inbjudna till fortsättning - jag hoppas då att vi kan få någon av våra tjänstemän från Kultur och/eller Näringsdepartementet med på en sån här välgörande övning. Från EU-kommissionen kom svenska Charlotte Arwidi och uppmanade oss att verkligen svara på enkäten som de skickat ut till olika designorganisationer. Hon jobbar med den stora innovationspolicyn inom EU, och menar att designen får allt större utrymme, om än den fortfarande göms bakom innovation. Seminariet talade ofta om att vi nu igen måste lyfta fram DESIGNbegreppet starkare, så att det inte försvinner bakom innovation, technology och sustainability, som ju design är en självklar del av. Sist fick vi en inblick i utvecklingen i Kina (och Asien) på designområdet, och professorn John Heskett menade att Kina har en explosiv utveckling, the Pearl River Delta kommer snart att bli ett oerhört maktcentrum. Men designutvecklingen är fortfarande på barnsben. "China does not even have a public design policy that can be promoted nationally". DET HAR INTE SVERIGE HELLER ... ÄNNU! Arbetet går nu vidare, och desto fler verktyg vi får desto bättre.

British Design Council har stora muskler

Det känns mycket bra att British Design Council tar på sig ledartröjan för att driva projektet vidare att göra internationella jämförelser mellan länder på designområdet. Som sympatiske chefen för designcentret David Kester avslutade: It wont be perfect, but good enough is better than nothing. We'd better get going as fast as possible. British Design Council bildades 1944, Englands nationella strategiska desinginstitution - hur man bäst kan använda design för att göra UK mera konkurrenskraftigt, kreativt och hållbart. Man har intäkter på omkring 188 miljoner kronor (främst från Department for Innovation, Universities and Skills och Kulturdepartementet) Idag ca 60 anställda. De lägger upp 3-årsstrategier i som sedan redovisas i publikationer. Förra perioden 2004-2008 har man drivit "Designing Demand" som bland annat gått utt på att mäta effekten av design. Där bl a 1556 små och medelstora företag ingått för att mäta hur mycket pengar de lagt på design och hur mycket de fått tillbaka. Studien visar att för 1 pund (ca 14 SEK) spenderat på design, så resulterade det i en ökning av 50 pund över förväntade intäkter för företaget. Och massor av andra resultat förstås. Nu inleder de en ny treårsstrategi under namnet "The Good Design Plan" De ger också ut en publikation DCM (Design Council Magazine) vars senaste nummer innehåller en artikel om den oefterhärmliga Skandinaviska designen, där den svenska designen får beröm för sina regionala framgångar. På förstasidan på webben har de en flik med framgångsrika design cases. De beskriver också projekt i en separat publikation "Wouldn't it be great if..." där bland annat Pecha Kucha lyfts fram som ett framgångsrikt projekt. David Kester känner medvind för förståelsen för designens kraft i samhället nu i kristider, beslutsfattare lyssnar alltmera och nästa vecka, för första gången i historien har deras styrelse blivit inbjudna till premiärministern på Downing Street nr 10 för att tipsa om hur "to design us out of the recession"

Välkommen till British Design Council i London, nära Covent Garden

60 anställda och årsinkomster på ca 188 miljoner kronor

VD och forskningschefen för British Design Council

Ett fyrtiotal från 10 länder samlades för att diskutera hur man kan mäta Design som utvecklingskraft

Sverige hamnade på 4e och 7e plats i internationell designranking mellan 12 länder

Initierat föredrag om Kinas explosiva utveckling på designområdet av professor John Heskett från Hong Kong Polytechnic University

Träffade Lucy Orta och talade framtida projekt

Anlände till London redan i onsdags och passade då på att träffa brittiska konstnären och professorn Lucy Orta, den ena delen av konstnärsduon Lucy och Jorge Orta, se mera på Studio Orta. Lucy som bland annat är verksam på Centre for Sustainable Fashion på London College of Fashion, har i många år tillsammans med sin make jobbat med projekt som handlar om flyktingar, miljön, hållbar utveckling ur ett extremt välgenomarbetat, konstnärligt storslaget och förförande estetiskt perspektiv. Deras hemsida är perfekt, och visar alla project om Antarctica, vatten osv. Förra året bjöd vi in Lucy Orta - Bitte Nygren och jag med stor entusiasm- till vårt allra första samarbete med Arkitekturmuseum och visade ett smakprov på verken. Nu är de inbjudna att ställa ut på Dunkers Kultuturhus nästa år. Lucy vill gärna att den vandrar till Stockholm också. I höst och nästa år ställer de ut i Brasilien. De har också jobbat med måltider som konstärlig budskapsbärare, och därför vore det extra intressant att involvera dem i Bistro 3000 - Serving the Future i Brasilien, som vi håller på med . Hursomhelst var det ett mycket kärt återseende, dessutom med flera andra konstnärer, arkitekter, designer och curators som jag känt sedan tidigare. De var alla i London för ett tredagarsseminarium om Survival Strategies för Roma Gypsy - med projekt från hela EU som presenterades i seminarier och den här kvällen visuellt i ett helt nytt "groundbreaking contemporary visual arts venue" Rivington Place i London. Spännande arkitektur av David Adjaye OBE, som genom uråldrig illusionsteknik med olika storlekar på fönstren fått byggnaden att perspektiviskt se mycket större ut än den är. Man kände genast vilken dynamisk kraft chefen David A Bailey har + ett stort varmt leende. Han hade långtgående visioner för centret som ska visa konst och fotografi ur ett mångfaldsperspektiv och framför allt vara en mötesplats för events, presentationer och pågående processer. Utställningsytan minimal, mötesrummen desto fler. När det gällde projekten för romanska folket, så är egentligen en av de största utmaningarna att minska misären i deras bostadsförhållanden i länder som t ex Rumänien, våra svenska www.peepoople.com och Life Straw och Solvatten.... osv skulle göra stora insatser om de togs i bruk. Flera arkitekter och designer deltog i projektet just när det handlade om bostäderna. Lucy är redo för Bistro. Det gäller bara som vanligt att hitta finansiering.

Rivington Place en ny samtida mötesplats för mångfaldskultur i East Central London

Kärt återseende med Lucy Orta, Maria Papadimitriou och konstnärer, curators och arkitekter från olika EU länder

Mäter värdet av Design i London

Har nu kommit till London för att delta i ett seminarium om Design for Economic Growth - Measuring the value of design på British Design Council i samarbete med Cambridge University. De är ju långt framme med detta engelsmännen, så jag hoppas få med mig nyttig kunskap hem och verktyg när vi ska kunna påvisa för beslutsfattarna i SVerige om designens värde för samhällsutvecklingen. Får rapportera sen. Igår på spännande besök i ett nytt contemporary art center med designer, konstnärer, arkitekter som forskat i romaners/zigenares "Survival Strategies" - initativtagare brittiska professorn Lucy Orta från Centre for Sustainable Fashion på London College of Fashion, som vi bjöd in tillsammans med Arkitekturmuseet förra året i ett första samarbete. Hon är nu inbjuden att ställa ut i Helsingborgs Konstmuseum nästa år. Måste nu springa iväg till seminariet. Återkommer.

2009-06-23 Personalutflykt till Gustavsberg

Frukost med Desingboost-Peer och David, för att mejsla fram vårt gemensamma projekt Sweden Serving the Future att genomföras i Malmö i samband med EU-ordförandeskapet. Ytterligare möten, idag även två bokade telefonmöten, vilket också faktiskt funkar bra. Sedan personaldag. Vi fick lektion i sushitillagning av vår medabetare Shoko Takisawa, som vi avnjöt samtidigt som jag visade bilder och berättade om min Brasilien-resa. Därefter for vi till Gustavsbergs Porslinsmuseum för en trivsam utflykt med titt på Wilhelm Kågeutställningen mm. Kvällen avslutades med middag på tu man hand med min beundransvärda väninna Cathrine von Hauswolff med samtal om design och livet. Hon hade nyligen varit på inspirerande konstmässa i Basel och Design Miami/Basel. Få kan formulera sig så känsligt och träffsäkert kring olika konstnärskap, designfenomen och tendenser som Cathrine.

Shoko fixar sushilunch