Wednesday, September 19, 2007
Vinprovning that makes a difference
Igår kväll hade vi vinprovning med Erika Lagerbielke och henns serie Difference, där hon gjorde en humoristisk, kunnig och spirituell föredragning om glasens tillkomst och smakernas framhävande. Hon helt intagade och vi helt betagna. Stolt över vår Svensk Form ordförande! Design För Allas Finn Petrén har nu fått en ny favorit! På samma Kosta Hotell höll New wavemöten och dinerade i grupp med hela ledningen Torsten, Magnus, Ulrika och ett par till. Det kommer att vara de, sortimentsrådet och designchefen (som är marknadsförare) som stakar ut framtiden. Vi får alla hålla tummarna!
Med SVID i Småland
Så följer jag med på SVID:s nätverksmöte till Småland, det är bara jag och SVID första kvällen. Vi far genom de mörka skogarna, via Hovmantorp, Lessebo och till Kosta. Där äter vi sill i hyttan och ser på glasblåsning och umgås till dansbandsmusik. Hög tid för mig att komma till Glasriket. Har inte varit här sedan jag var barn, bra att få se Torstenland med egna ögon. Hör ju både det ena och det andra från formgivarkretsar. Men alla är glada som jag träffar härnere.
Sunday, September 16, 2007
I Björbo hos Patron-Kari
I dag var jag hos Patron-Kari och tittade på hennes skatter med gamla dräktdelar och åklän, som hon i många år jobbat med att kopiera, brodera och väva upp för att det gamla hantverket inte ska gå förlorat. 1700-talet och 1800-talet med alla starka färger. Hon ville att jag skulle komma och ägna alla dessa kvinnor en tacksamhetens tanke, för hur de arbetat, spunnit garner och suttit i mörker och vävt och broderat de vackraste mönster och garner. Väskor, vantar, överkast. Hon är snart den enda som fortfarande håller på, hon visade skillnaden på Gosspis Kisits sätt att brodera från Wibergs Anna eller Forsgrens Anna. Hur man i Björbo använde mycket starkare färger än i Dala-Floda. Jag visste till exempel inte tidigare att Björbodräkten hade bredare kjolband än Flodadräkten. Trodde de var samma. Kari bjöd på kokkaffe och 5 sorters duppa. Hon lovade mig att skriva en kort beskrivning på alla åklän som hon vävt upp från gamla mönster, var och när de kom i från. Borde har varit med i butiken på Nybrogatan som just nu visar Dalarna och i synnerhet Dala-Floda.
Äntligen uppsving för ekologiskt jordbruk i Dala-Floda
Skönt att vara hos mamma i helgen i Björbo. Att springa i skogen på fuktiga och doftande löv. Hösten redan här med alla nyanser av rött och gult. Vi åkte till Wåhlstedts gårdsbutik i Hagen i Dala-Floda och hade turen att träffa Tryggve, min gamla klasskamrat och nära vän i gymnasiet. Han och hustrun Meta har drivit ekologiskt jordbruk i många år, många svåra år, men nu har det äntligen lossnat. Årets säsong bättre än någonsin, medvetenheten ökar. De har fem barn, flera fortsätter i föräldrarnas spår. Tryggve så varm och omedelbar, vi slog och ned och samtalade ungefär där vi slutade för tjugo år sedan. Han ser oförskämt bra ut fortfarande, barnen och barnbarnen sprang runt i butiken. Kålrabbi, kålrötter, vitkål, blomkål, savoykål, palsternackor, broccoli, tomater, gurkor…. Vi fyllde våra påsar. Glädje och liv i det huset, medan däremot i huset intill, Wåhlstedts ursprungliga själ, ullspinneriet, som varit vida känt har fått allt svårare att överleva. Nu funderar de på¨att lägga ner – Nils, Tryggves kusin, också gammal klasskamrat och hans syskon har haft svårt att få den nödvändiga glöden i verksamheten. På 70-talet hade alla proggiga stickade Wåhlstedtströjor – hela Konstfack fullt.
Äntligen uppsving för ekologiskt jordbruk i Dala-Floda
Skönt att vara hos mamma i helgen i Björbo. Att springa i skogen på fuktiga och doftande löv. Hösten redan här med alla nyanser av rött och gult. Vi åkte till Wåhlstedts gårdsbutik i Hagen i Dala-Floda och hade turen att träffa Tryggve, min gamla klasskamrat och nära vän i gymnasiet. Han och hustrun Meta har drivit ekologiskt jordbruk i många år, många svåra år, men nu har det äntligen lossnat. Årets säsong bättre än någonsin, medvetenheten ökar. De har fem barn, flera fortsätter i föräldrarnas spår. Tryggve så varm och omedelbar, vi slog och ned och samtalade ungefär där vi slutade för tjugo år sedan. Han ser oförskämt bra ut fortfarande, barnen och barnbarnen sprang runt i butiken. Kålrabbi, kålrötter, vitkål, blomkål, savoykål, palsternackor, broccoli, tomater, gurkor…. Vi fyllde våra påsar. Glädje och liv i det huset, medan däremot i huset intill, Wåhlstedts ursprungliga själ, ullspinneriet, som varit vida känt har fått allt svårare att överleva. Nu funderar de på¨att lägga ner – Nils, Tryggves kusin, också gammal klasskamrat och hans syskon har haft svårt att få den nödvändiga glöden i verksamheten. På 70-talet hade alla proggiga stickade Wåhlstedtströjor – hela Konstfack fullt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
