Ipods grundare Steve Jobs tydligen en hopplös chef

Som jag berättade häromdagen är jag en sent uppvaknad, men mycket lycklig, ägare till en orange och slimmad liten Ipod Nano som tycks rymma hela universum. Det är mitt första personliga Apple-möte överhuvudtaget, eftersom jag alltid använt PC och inte Mac. Upphör inte att förundras över den fantastiska designen, intuitiv, man fattar direkt hur den ska användas, inga onödiga knappar och funktioner. Bruksanvisningen minimalistisk och visuell, precis bara det som behövs. Allt annat avskalat. Just det som är Steve Jobs signum. Apple’s CEO och mannen bakom Ipod, som vände hela ekonomin för Apple när den först lanserades 2001. Han var ju med och grundade Apple, men kickades ut några år och återkom 1997, när man var på ruinens brant, för att vända allt till framgångssaga med hjälp av perfekt DESIGN. Läste en rolig artikel om honom i Newsweek under julen. Vilken mästare han är . Han har ingen ingenjörskunskap. Kan inte ens skriva en software-kod. Dessutom är han en förskräcklig chef, med koleriska utbrott och humörsvängningar. Nästan omöjlig att samarbeta med tydligen. Samtidigt som han är genialisk och vet exakt vad han ska utelämna för maximal elegans och glädje för brukaren. Han har fan clubs över hela världen. När han nu ställde in sitt årliga Macworldframträdande satte ryktena fart om hans vacklande hälsa. Han tillfrisknade från bukspottkörtelcancer för fyra år sedan, och har magrat betydligt. Återfall? Oroliga spekulationer, men förra veckan kom han med ett lugnande officiellt brev där han berättade att hans viktminskning och sjukdom berodde på hormoninbalans och att han sitter säkert i sadeln som CEO. Börsen reagerade direkt. Samma eftermiddag steg Apples Aktier med 5 %!

Att ladda ner musik

Nu har jag äntligen kommit dit alla andra varit i många år. Jag har krupit till korset och skaffat min första Ipod! Jag är helt såld! Min nya smarta leksak! Inköpt på flygplatsen på väg hem från Bali för några dagar sedan. En försenad julklapp från maken. Jag har länge känt behovet att sortera musik för olika tillfällen, men haft ett motstånd mot att stoppa lurar i öronen och stänga ute omvärlden. Inte ens när Sony Walkman dök upp för många år sedan och min svåger försökte övertala mig om hur fantastiskt det var att springa i skogen med musik i öronen blev jag övertygad. Jag sprang och sprang, men bestämde mig för att jag hellre ville höra skogen och ljuden omkring mig. Dessutom extremt visuellt orienterad som jag är, har jag glatt överlåtit musik och apparat-valen åt andra i familjen. Förr hade man ju endast en gemensam stereoanläggning och en TV hemma. Några paradigmskiften senare har vi i stället våra individuella lösningar i mobiler och spelare som vi bär med oss runt världen. Alltså nya tongångar även för mig. En helt ny värld öppnar sig. Hos oss har vi mängder av CD-skivor som hamnat huller om buller efter alla våra flyttar runtom i världen, och nu börjar jag ladda ner mina favoriter i ett litet slimmat fodral som rymmer hur mycket som helst. Vilken lycka! Och Itunes nya geniousfunktion som parar ihop bra kombinationer. Svårt att sluta! Och allt som händer på området. Samtidigt som skivbranschen, kopieringsskyddet, upphovsrätt och alla följder blir allt snårigare. Ligaledare förstås Itunes. Men många duktiga svenska unga aktörer dyker upp. Som på senare tid det hypade Spotify, svenskgrundat av Daniel Ek, med sina attraktiva utvalda inbjudningar för att ladda ner fritt till nätlyssnarna. Och nu kommer andra svenska konkurrenter som Tunerec och Chilirec och öppnar nya vägar som alla väntat på. Snart kommer säkert alltfler artister att lägga ut sina lanseringar direkt på nätet, som Radiohead startat med. Nya kommersialiseringslösningar följer. Även Apple tar nu bort kopieringskyddet få musiken som släpps via Itunes – plockas från 10 miljoner låtar. Jag har ännu så länge fullt sjå med alla mina egna CD:s, men snart redo för nätet, filmerna, bilderna. Sent uppvaknande kan man säga. Nu tar jag med min lilla eleganta oranga Nano på resan till Småland på Möbelriksdag! Men ni kommer inte få se mig med lurar i öronen på stan. Jag är fortfarande alldeles för nyfiken för att stänga ute livet runtomkring.