Friday, September 21, 2007

Proppen ur för Designcenter på Telefonplan

Inga Telefonplaner i höstpropositionen så långt ögat når. Den här gången hade vi verkligen hoppats. Så nära har vi aldrig varit, men nu gick tåget. Kulturdepartementet kunde till slut inte få med sig Näringsdepartementet på den statliga finansieringen om 9 miljoner (utöver de 6 miljoner som Svensk Form har för den nationella mötesplatsen för design idag). Näringsdepartementet vill se finansiering och efterfrågan från näringslivet först, innan de kan överväga engagemang. Näringslivet går inte in förrän de ser en tydlig satsning från stad och stat. Moment 22. Vi klarar oss alltid. Svensk Form och SVID har redan planer på fördjupat samarbete och andra alternativ. Men det är verkligen synd för Sverige som alltmer förlorar sitt försprång på detta område. Inget designcenter, inget formmuseum. Andra länder springer snabbt förbi och satsar medvetet på design för utveckling och tillväxt. Det är svårt att stillatigande se detta hända.

Wednesday, September 19, 2007

Pukeberg, Nybro - designriket

Idag for vi till Pukeberg och Nybro och träffande en rad fantastiska eldsjälar och nyckelpersoner i Pukeberg, där man samlats kring design. Tre-enigheten mellan akademi och konstnärer och industrin verkade harmonisk och samstämd. Vi fick först en föredragning av kommunchefen Pigge ( Nils-Erik Gustafsson) som engagerat, livfullt och på bredaste småländska berättade om ortens satsningar, medan Maria Agestam fixade vårt kaffe. "Pukeberg den Moderna småstaden i Glasriket" var mottot. "Det beror på manageringen" om man lyckas, citerade han en god vän. Han var full av värdefulla citat, när han tittade på historien om konkurrensen mellan glasbruken "Kosta vad det Kosta vill men Orrefors ska det va", och plockade fram ur sin "lattjolajbanväska" en gammal amerikansk konsttidskrift från 60-talet som talade om The glittering crystal in the darkened woods" , två glasblåsarglädjebägare i gral-teknik respektive ariel-teknik som hans morfar glasblåsaren Gustaf Bergqvist hade tagit fram med Hald och Öhrström. 43 % arbetar med tillverkningsindustrin i Nybro - 20.000 invånare. Pigge citerade en sydafrikansk kvinnlig ledare som sagt att för att ett samhälle ska lyckas behövs tre c: Courage, Commitment och Confidence. Det verkar finnas i Pukeberg. Därefter traskade vi över till Designarkivet, som naturligtvis imponerade med sina skisser, den karakteristiska arkitekturen av Magnus Silfverhielm, entré av Mats Theselius och Pernilla …. Vi fick grundlig genomgång och presentation av medarbetare och chefen Lena Rahoult – de väntar nu på proppen för att se om de får statliga pengar och nationellt uppdrag för sitt arkiv.
Designhögskolan imponerade likaså, med dragning av industridesignläraren Bosse Westerlund och grundaren Henriette Koblanck. Man tar in ca 16 elever per år och har en kombination av den mera användarinriktade utbildningen och en teoretisk modell. Ganska avancerad kurslitteratur, som "The semantic Term" av Krippendorf. Moderna metoder, praktik varvad med reflektion och teoretiskt arbete. Det är användaren som skapar mening med de produkter och processer som tas fram. Vi får se 3:ornas arbeten inom möbler och produkter på nästa möbelmässa igen..Kvalitet, engagemang och hög nivå karaktäriserade besöket i Pukeberg. Där kan vi bo. Nu åter till Stockholm.

Kulturchefen Pigge



Designhögskolan Pukeberg




Designarkivet i Pukeberg



Vinprovning that makes a difference

Igår kväll hade vi vinprovning med Erika Lagerbielke och henns serie Difference, där hon gjorde en humoristisk, kunnig och spirituell föredragning om glasens tillkomst och smakernas framhävande. Hon helt intagade och vi helt betagna. Stolt över vår Svensk Form ordförande! Design För Allas Finn Petrén har nu fått en ny favorit! På samma Kosta Hotell höll New wavemöten och dinerade i grupp med hela ledningen Torsten, Magnus, Ulrika och ett par till. Det kommer att vara de, sortimentsrådet och designchefen (som är marknadsförare) som stakar ut framtiden. Vi får alla hålla tummarna!

Vinprovning med Erika Lagerbielke



Glashyttan i Kosta



Torstenland - hos grabbarna i glashyttan


Aktivitet i Kosta glashytta



Med SVID i Småland

Så följer jag med på SVID:s nätverksmöte till Småland, det är bara jag och SVID första kvällen. Vi far genom de mörka skogarna, via Hovmantorp, Lessebo och till Kosta. Där äter vi sill i hyttan och ser på glasblåsning och umgås till dansbandsmusik. Hög tid för mig att komma till Glasriket. Har inte varit här sedan jag var barn, bra att få se Torstenland med egna ögon. Hör ju både det ena och det andra från formgivarkretsar. Men alla är glada som jag träffar härnere.

SVID:s nätverksmöte i Småland


Hyttsill, ostkaka och glasblåsning



Anne Flyboo och Gisela Mattisson hade lagt programmet




Sunday, September 16, 2007

I Björbo hos Patron-Kari

I dag var jag hos Patron-Kari och tittade på hennes skatter med gamla dräktdelar och åklän, som hon i många år jobbat med att kopiera, brodera och väva upp för att det gamla hantverket inte ska gå förlorat. 1700-talet och 1800-talet med alla starka färger. Hon ville att jag skulle komma och ägna alla dessa kvinnor en tacksamhetens tanke, för hur de arbetat, spunnit garner och suttit i mörker och vävt och broderat de vackraste mönster och garner. Väskor, vantar, överkast. Hon är snart den enda som fortfarande håller på, hon visade skillnaden på Gosspis Kisits sätt att brodera från Wibergs Anna eller Forsgrens Anna. Hur man i Björbo använde mycket starkare färger än i Dala-Floda. Jag visste till exempel inte tidigare att Björbodräkten hade bredare kjolband än Flodadräkten. Trodde de var samma. Kari bjöd på kokkaffe och 5 sorters duppa. Hon lovade mig att skriva en kort beskrivning på alla åklän som hon vävt upp från gamla mönster, var och när de kom i från. Borde har varit med i butiken på Nybrogatan som just nu visar Dalarna och i synnerhet Dala-Floda.

Patron-Kari med enkelt krusåklä och vid väven







Påsömsvantar och andra vantar



Åklân från Björbo 1800-tal



Väskor med applikationer



svensk form från Björbo 1800-tal






Äntligen uppsving för ekologiskt jordbruk i Dala-Floda

Skönt att vara hos mamma i helgen i Björbo. Att springa i skogen på fuktiga och doftande löv. Hösten redan här med alla nyanser av rött och gult. Vi åkte till Wåhlstedts gårdsbutik i Hagen i Dala-Floda och hade turen att träffa Tryggve, min gamla klasskamrat och nära vän i gymnasiet. Han och hustrun Meta har drivit ekologiskt jordbruk i många år, många svåra år, men nu har det äntligen lossnat. Årets säsong bättre än någonsin, medvetenheten ökar. De har fem barn, flera fortsätter i föräldrarnas spår. Tryggve så varm och omedelbar, vi slog och ned och samtalade ungefär där vi slutade för tjugo år sedan. Han ser oförskämt bra ut fortfarande, barnen och barnbarnen sprang runt i butiken. Kålrabbi, kålrötter, vitkål, blomkål, savoykål, palsternackor, broccoli, tomater, gurkor…. Vi fyllde våra påsar. Glädje och liv i det huset, medan däremot i huset intill, Wåhlstedts ursprungliga själ, ullspinneriet, som varit vida känt har fått allt svårare att överleva. Nu funderar de på¨att lägga ner – Nils, Tryggves kusin, också gammal klasskamrat och hans syskon har haft svårt att få den nödvändiga glöden i verksamheten. På 70-talet hade alla proggiga stickade Wåhlstedtströjor – hela Konstfack fullt.

Äntligen uppsving för ekologiskt jordbruk i Dala-Floda

Skönt att vara hos mamma i helgen i Björbo. Att springa i skogen på fuktiga och doftande löv. Hösten redan här med alla nyanser av rött och gult. Vi åkte till Wåhlstedts gårdsbutik i Hagen i Dala-Floda och hade turen att träffa Tryggve, min gamla klasskamrat och nära vän i gymnasiet. Han och hustrun Meta har drivit ekologiskt jordbruk i många år, många svåra år, men nu har det äntligen lossnat. Årets säsong bättre än någonsin, medvetenheten ökar. De har fem barn, flera fortsätter i föräldrarnas spår. Tryggve så varm och omedelbar, vi slog och ned och samtalade ungefär där vi slutade för tjugo år sedan. Han ser oförskämt bra ut fortfarande, barnen och barnbarnen sprang runt i butiken. Kålrabbi, kålrötter, vitkål, blomkål, savoykål, palsternackor, broccoli, tomater, gurkor…. Vi fyllde våra påsar. Glädje och liv i det huset, medan däremot i huset intill, Wåhlstedts ursprungliga själ, ullspinneriet, som varit vida känt har fått allt svårare att överleva. Nu funderar de på¨att lägga ner – Nils, Tryggves kusin, också gammal klasskamrat och hans syskon har haft svårt att få den nödvändiga glöden i verksamheten. På 70-talet hade alla proggiga stickade Wåhlstedtströjor – hela Konstfack fullt.

Tryggve i Wåhlstedts ekobutik



Redan höst i Björbo