Friday, October 12, 2007

Den här gången är det allvar!

Stötte på min granne sedan många år i ICA-kön, Maj Wechselmann. En som alltid kämpar. Medan vi lade upp våra matvaror på bandet pratade vi om hållbar ekologisk mat, hållbar utveckling, och klimathot. Eftersom hon alltid varit på barrikaderna, undrade jag om hon inte kände igen allt från 70-talet. Hon lade ned sina varor i kassen och sista repliken blev: Jo, men den här gången är det allvar!
En intensiv dag igår, möten och kvällsaktiviteter. Många kommenterade ministrarnas initiativ tidigare i veckan om samverkan mellan kultur och näringsliv, om behovet av större inslag av entreprenörsskap i konstnärliga utbildningar. Emma Stenström skrev i sin blogg att hon välkomnade att näringsministern fastnade för idén att se kulturskapande som ett slags grundforskning. Emma utvecklar resonemanget kring hur mycket lättare det är att få pengar till forskning, men inte till konstnärligt utforskande och skapande. Jag hoppas att den tanken får fäste hos dagens beslutsfattare. Att det blir berättigat och värdefullt att investera i konstnärligt skapande, designprocesser och experimentella verksamheter. Annars kommer vi aldrig att få fram de allra bästa resultaten, de största talangerna och de unika produkterna som gör skillnad.
Svängde förbi på nya kontoret hos Cathrine von Hauswolff, Annica Kvint, Charlotte Ramel och Sara Szyber och träffade idel formgivare, skribenter och annat löst och trevligt folk. Avslutade sedan kvällen på Berns, nere i nattklubben med 11 skärmar, där Thomas Nordanstad visade Andy Warhols och Ronald Nameth tidiga experimentfilm från 1964, som gjordes tillsammans med gruppen Velvet Underground i en stor lokal Warhol hade hyrt på St Marks Place i New York. En mängd 16mm filmkameror sattes upp, live-musiken spelades bakom filmprojektionerna, bandet improviserade fram "Venus in Furs","Heroin" och de andra låtarna som därefter blev klassiker. Warhol fyllde stället med sina "superstars" från Factory, och sina närmsta 500 vänner. "Alltihop blev en absolut tidlös, ultimat blandning av konst och liv" skriver Thomas Nordanstad i inbjudan.

Märklig känsla att stå där 2007 i en nattklubb med 80-talskänsla och se film från 60-talet, omgiven av alla 11 bildskärmar och det var ändå dagsaktuellt. Micki, konstnären Carl-Michael von Hausswolff, hjälpte stämningen genom att agera DJ. Eller spela skivor som han sade. Han tyckte att DJ-benämningen var för pretentiöst för det han gjorde. Vi tackade för alla frimärken och berömde senaste delprojektet i the Kingdoms of Elgaland-Vargaland, som de genomförde i Venedig i Juni (Leif Elggren, CM von Hausswolff, Jan Håfström och Marja-Leena Sillanpää) under den sanningsenliga rubriken MOST PEOPLE ARE DEAD.

Berns nattklubb med några glada ägare



Wednesday, October 10, 2007

Ny arkitektur- och designpolitik?

Vi hade möte i SDS-gruppen igår igen. SDS står för Svenskt Designsamarbete och vi har tagit initiativet till regelbundna möten med en rad aktörer på designområdet: Svensk Form, Rådet för arkitektur, form och design RAFD, Konsthantverkscentrum, Sveriges Designer, Svenska Tecknare, mötesplats Mode. Syftet är dels att se vilka gemensamma frågor vi kan driva, vilka gemensamma behov vi har och vilka resurser vi eventuellt skulle kunna poola. Ett syfte är också helt enkelt att utbyta dagsaktuella frågor, och lyfta oss från våra små lådor och se vad vi kan göra ihop. Var sitter vi idag, rent fysiskt? Telefonplan blev inte av såsom vi planerat, även om Svensk Form inte alldeles givit upp hoppet. SVID sitter kvar på Sveavägen, Sveriges Designer har sitt virtuella kontor på fickan, Konsthantverkarna sitter kvar, Svenska Tecknare samlar ihop sig med andra bildorganisationer och tittar efter ny lokal. Slagfärdige ordföranden Lennart Eng skojade självironiskt om att det var svårt med alla bildmänniskor om att enas om vad det var som var snyggt, därför var det enklare att leta efter de fulaste byggnaderna. Enklare att nå consensus. Samtalstonen god och uppsluppen. Robin berättade vidare om forskarskolan på KTHoch därmed bildandet av en tummelplats för alla som vill hålla på med Designforskning, som SVID startar: DRF, Design & Research Forum.
Alla upplever vi nu ett momentum. 10 år har gått sedan riksdagen antog Framtidsformer, en programförklaring för arkitektur, form och design. Idag saknas nya visioner. Hett läge för oss alla att gemensamt ta fram ammunition för framtiden. Arkitekterna är ute och sjunger på samma visa. Snart är vi en stark kör.

Svenskt Designsamarbete



Skön stämning på smygläsning Form på Söder

Smygläsning av nya FORM. Nåja, smygläsning och smygläsning är väl att ta i, eftersom nya FORM redan damp ner i brevlådan i slutet av förra veckan. Men den goda stämningen var inte att ta miste på när läsare samlades i modebutiken Bazoueira på Söder igår kväll. Bara svenska designer – jag trodde att namnet var brasilianskt, men ägarinnan berättade att det var påhittat och alla formgivare var svenska. Nu skulle de visst stänga och flytta till New York om jag uppfattade rätt, därav kvällens 70 % rabatt. Staffan och Sandra sken ikapp. Staffan var omgiven av familj och vänner. Där fanns vännerna som hjälpt till på alla sätt, formgivaren av omslaget, Helene Shutrick i kvällens läckraste stickade jumper, fotografen Kristian Pohl och omslagsflickan Lotta Kühlhorn (som jag försökte locka till Tokyo för Swedish Style – hon hade grym framgång förra året). Staffan var i sitt esse och formulerade sig drastiskt och elegant. Jag har alltmer förstått att detta är hans specialitet, hur väl orden dansar ur hans mun respektive penna, som när han berättade om FORM, om hur vi skulle smygläsa framöver på oväntade och överraskande platser. Det syntes hur publiken rycktes med. Talade sedan med Staffan och han underströk hur mycket bättre vi skulle må om alla kunde vara lite mera uppriktiga. Detta apropå att någon under kvällens samtal påpekat att designvärlden var så speciell, om man jämför med exempelvis konstvärlden. Att de flesta i designvärlden var så putsade och korrekta på ytan, ingen vill säga något offentligt, men under ytan bubblar det desto mera. Hoppas Staffan kan lyfta på locket. Han kan verkligen både skriva och tala. Min kollega Christine, var snabb att knycka med sig första exet som vi fick av tidningen på lång tågresa till Köpenhamn. Hon har läst vartenda ord. Med sedvanlig skärpa konstaterade hon, att det var läsvärt, att det var imponerande välskrivet och dessutom att det mesta faktiskt är skrivet av Staffan själv.

Harry, 1 år, 39 graders feber, mingelfotar

Staffans lille son Harry, min senaste kärlek, var också nere och hyllade pappa en kort stund trots 39 graders feber. Han lyste dock upp för ett ögonblick när han fick se min kamera och tog ett riktigt bra mingelporträtt av mig som härmed förtjänar publicering. Sedan slocknade han omedelbart i mamma Pia Kristofferssons famn.


Staffan trollbinder



Tuesday, October 9, 2007

Svensk Forms program 2008

Vi diskuterar program och inriktning på vår publika verksamhet under 2008 på Svensk Form Stockholm. Ska vi satsa på större utställningar, som fyller hela vårt utrymme? Vi har flera riktigt bra förslag i lådan. Eller ska vi utnyttja mera tid till den lyckade mötesplatsfunktionen då organisationer och designrelaterade företag kommer och håller evenemang och lanseringar hos oss? Dessa evenemang förmedlas oftast genom Svensk Form Service. Båda är viktiga, utställningarna och når brett ut till allmänhet och media. Genom evenemangen når vi helt andra grupper och får nya kontakter. Dessutom har vi ju aktiviteter på andra platser såsom Berns, Nordic Light Hotel, möbelmässan osv. Vi behöver mera publika lokaler helt enkelt, och ett tajtare program. Efterfrågan är större än förmågan Viktigt med långsiktig strategi, samtidigt som det måste planeras in plats för reaktiva och spontana inslag.Att vi väntat så länge med denna planering beror förstås på att vi först inväntade Telefonplansbeslutet.

Sunday, October 7, 2007

Söndagens DN och SvD



Ligga kvar i sängvärmen

Ni som inte sett Roy Anderssons film Du levande, gör det omedelbart! Han inleder med ett Goethe-citat om hur vi människor orkar ta oss upp ur sängvärmen om mornarna, och sedan rullar filmen genom en räcka av grådaskiga, geniala, triviala, komiska och smärtfyllda öden. Mörker fyllt av människokärlek. Replikerna, icke-replikerna, bilderna, musiken. Så begåvat. Tack Roy Andersson. Jag har haft tur och sett två starka filmer i rad på kort tid, först This is England och nu Du levande. Blir svårt att slå. Dessutom toppat med Olle Baertling på Moderna i fredags, där John-Peter Nilsson talade om hur vi lever i en defensiv tid, där vi försvarar oss mot allt. Idag hörde jag Ylva Eggehorn inne på samma tema, om hur vi är på väg in i en skamkultur, där vi är fyllda omvärldstryck, fel och försvar. Båda menar att vi därför måste lyssna mera på vårt inre, vårt eget seende och att vi är i behov av andlig kraft och optimism.
Apropå ligga kvar i sängvärmen, uttnyttjade jag det extra mycket i morse, eftersom DN och SvD innehöll så mycket läsvärt. Andra dagar är det precis tvärtom. Eller är det helt enkelt så att jag gav mig tid? Jag brukar klippa ur ibland om det är något särskilt. Kan behövas till jobbet, till mina kollegor, eller till något jag ska skriva. Idag blev det många klipp. Sergels Torg 40 år utställning på arkitekturmuseum. Ny performancescen Grey Room Giljotin, dit måste jag gå. Japanska te- och riskokare med interaktiv programmering som Du placerar hos Dina gamla föräldrar, för att få meddelande i Din personliga dator eller SMS om mammas vardagsrutiner förändras eller uteblir. Postiv nyhet om att personer med rörelsehinder ska få börja använda elfordonet Segway för att ta sig fram även i Sverige. Äntligen. Paris gator är fyllda av dem. Problem med att utnyttja biogas i tillräcklig omfattning – där behövs bra design- och innovationsprocess! Formuppslag i DN Om Le Corbusier-utställning på Vitra, och om Corbusiers kvinnliga kollegor. Såg förresten en annan mäktig Corbusierutställning i Tokyo på Mori Art Museum i juli senast. Två stora parallella utställningar. Tokyo fokuserade mera på helheten med människan, konstnären och arkitekten Corbusier. Svenskan berättade vidare om duktiga svenska smyckeskonstnärer, broscher på frammarch. Thomas Sandell porträtteras i blå strumpor och bruna skor med anledning av Kallbadhuset, som nog byggs nog någon annanstans än i Riddarfjärden. Undrat om Stockholm någonsin kommer att våga! Carl Otto Werkelid balanserade upp senaste tidens tendens att all konst och kultur (läs också design) måste vara nyttig under rubriken "kulturens uppgift är inte att vara nyttig". Att konst och kultur kan få finnas i sin egen rätt, att de inte behöver inte mätas för att vara existensberättigade. Nina Björk, som jag nog inte riktigt begrep men jag tror ändå att hon saknade utopiernas tid, idag när allt är så liberalt och all polarisering så farlig, att man inte får vara så säker. Till inmundigandet av frukosten, svepte jag Stephan Rössners essä om kyssandets sensationer "Därför kössas meniskor". Skön avslutning på morgonen.