Ligga kvar i sängvärmen

Ni som inte sett Roy Anderssons film Du levande, gör det omedelbart! Han inleder med ett Goethe-citat om hur vi människor orkar ta oss upp ur sängvärmen om mornarna, och sedan rullar filmen genom en räcka av grådaskiga, geniala, triviala, komiska och smärtfyllda öden. Mörker fyllt av människokärlek. Replikerna, icke-replikerna, bilderna, musiken. Så begåvat. Tack Roy Andersson. Jag har haft tur och sett två starka filmer i rad på kort tid, först This is England och nu Du levande. Blir svårt att slå. Dessutom toppat med Olle Baertling på Moderna i fredags, där John-Peter Nilsson talade om hur vi lever i en defensiv tid, där vi försvarar oss mot allt. Idag hörde jag Ylva Eggehorn inne på samma tema, om hur vi är på väg in i en skamkultur, där vi är fyllda omvärldstryck, fel och försvar. Båda menar att vi därför måste lyssna mera på vårt inre, vårt eget seende och att vi är i behov av andlig kraft och optimism.
Apropå ligga kvar i sängvärmen, uttnyttjade jag det extra mycket i morse, eftersom DN och SvD innehöll så mycket läsvärt. Andra dagar är det precis tvärtom. Eller är det helt enkelt så att jag gav mig tid? Jag brukar klippa ur ibland om det är något särskilt. Kan behövas till jobbet, till mina kollegor, eller till något jag ska skriva. Idag blev det många klipp. Sergels Torg 40 år utställning på arkitekturmuseum. Ny performancescen Grey Room Giljotin, dit måste jag gå. Japanska te- och riskokare med interaktiv programmering som Du placerar hos Dina gamla föräldrar, för att få meddelande i Din personliga dator eller SMS om mammas vardagsrutiner förändras eller uteblir. Postiv nyhet om att personer med rörelsehinder ska få börja använda elfordonet Segway för att ta sig fram även i Sverige. Äntligen. Paris gator är fyllda av dem. Problem med att utnyttja biogas i tillräcklig omfattning – där behövs bra design- och innovationsprocess! Formuppslag i DN Om Le Corbusier-utställning på Vitra, och om Corbusiers kvinnliga kollegor. Såg förresten en annan mäktig Corbusierutställning i Tokyo på Mori Art Museum i juli senast. Två stora parallella utställningar. Tokyo fokuserade mera på helheten med människan, konstnären och arkitekten Corbusier. Svenskan berättade vidare om duktiga svenska smyckeskonstnärer, broscher på frammarch. Thomas Sandell porträtteras i blå strumpor och bruna skor med anledning av Kallbadhuset, som nog byggs nog någon annanstans än i Riddarfjärden. Undrat om Stockholm någonsin kommer att våga! Carl Otto Werkelid balanserade upp senaste tidens tendens att all konst och kultur (läs också design) måste vara nyttig under rubriken "kulturens uppgift är inte att vara nyttig". Att konst och kultur kan få finnas i sin egen rätt, att de inte behöver inte mätas för att vara existensberättigade. Nina Björk, som jag nog inte riktigt begrep men jag tror ändå att hon saknade utopiernas tid, idag när allt är så liberalt och all polarisering så farlig, att man inte får vara så säker. Till inmundigandet av frukosten, svepte jag Stephan Rössners essä om kyssandets sensationer "Därför kössas meniskor". Skön avslutning på morgonen.