Wednesday, April 30, 2008

UNG möte i Malmö avslutas med trafikstopp

Härlig tågresa till Malmö genom soldränkta landskap. Jag sov visserligen mest, eftersom tåget avgic 5.20. Så smidigt att åka tåg och hamna mitt i centrala Malmö, fem minuters gångavstånd till mötet på Form/Design Center. Våra partners från Riksutställningar Ewa Carlberg, Dag Elfgren och Eric Fugeläng hade en lite krångligare färdväg från Visby, via Bromma till Malmö. Charlotte Wiking från Stockholm Furniture Fair var redan på plats med familj i Malmö. Välmatat och bra möte. UNG är ett favoritprojekt för oss alla, som speglar alla nya ideer, tendenser och ideer som finns inom samtidsdesignen. Vi uppehöll oss ganska länge vid miljö- och hållbarhetsdiskussionen, eftersom vi i år också har lagt till ett hållbarhetskriterium. Åtminstone i arbetsprocessen med utställningen. Men även juryn kommer att titta på om det finns bra riktningar mot ett framtida och långsiktigt hållbart samhälle bland bidragen. Samtidigt vill vi inte styra innehållet, eftersom hela meningen med UNG är dess frihet, kreativitet och samtidsspegling. Det är en delikat balansgång att behålla en autencitet och trovärdighet, samtidigt som vi vill uppmana till eftertänksamhet och medvetenhet. Resan hem blev inte lika smidig. Vi påbörjade resan 16.14 men utanför Älmhult brann en skogsbrand på båda sidor om spåren och vi fick kliva av i Hässleholm, stå på perrongen och vänta i två timmar på en buss, som tog oss till Alvesta. Hemma på Stockholms central först 23.50. Då gäller det att gilla läget. Jag köpte en skvallerblaska och kröp in i min kokong och läste i solen. Alla reagerade olika. Diskuterade hur de skulle få pengarna tillbaka, ringde sina vänner och bekanta och beklagade sig. Där fanns förstås den effektive unge kostymklädde affärsmannen med lur i örat, som ringde ringde upp SJ centralt med myndig stämma och förde en högljudd monolog, om hur han krävde att få rätt information, alternativa resvägar, allmän överblick, snabbaste sättet hem osv. Samtidigt tittade han sig föraktfullt och självbelåtet omkring på oss andra fårskallar som bara lät oss forslas som kreatur. Han kom tyvärr inte hem snabbare än oss andra i alla fall. Väl ombord gick jag direkt till restaurangvagnen (inga platsbiljetter förstås) beställde lite gott att äta och dricka, och fick 3 nya intressanta kompisar, tätt intill. Alla samtalade otvunget som om vi känt varandra hur länge som helst. Enbart tack vare den här oväntade situationen. Annars hade vi alla hållit på vår privatsfär. Vi sade aldrig vad vi hette, men kommer alltid att minnas varandra.

Form/Design Center i Malmö




Form/Design Center i Malmö


Monday, April 28, 2008

Vintage kalas

Brukar inte blogga från mina privata evenemang, men kan inte låta bli idag. Igår var vi på ett kalas med klädseln "vintage". Lagom förpliktigande och fritt för gästerna att välja lite eller mycket utstyrsel beroende på humör. Maken tyckte t ex att han var tillräckligt vintage i sig själv och därför inte behövde mera utstyrsel. Några hade valt att sätta på sig sina mammors gamla klänningar från 30-talet och framåt, som de tre stiliga vännerna på bilderna nedan, med mammas väskor förstås. Och det kändes helt rätt i dagens mångfald. Ingen skulle ha tänkt på det om vi inte visste. Dessutom hade alla en speciell historia att berätta


Sunday, April 27, 2008

Veckan som gick hade med sig värmen

I fredags svämmade hela staden över av människor som vände sina ansikten mot solen, på gräsmattor, caféer och barer. Hur vi påverkas av några solstrålar. Jag lunchade i fredags med brasilianske formgivaren Claudio Martins, som bor växelvis i Sverige och i Brasilien, och även han drogs med i samma hänförelse över solen, värmen och alla spirande blommor och träd, trots överflödet i Brasilien. Vi talade bland annat Saving the Planet in Style. Kanske vi kan samarbeta. Vädret spelade oss i händerna också för de individuella personalsamtal med medarbetarna vi brukar genomföra i promenadform. Den här veckan blev det många varv runt Skeppsholmen.
Högarna hade samlat på sig under dagarna i Milano, en utmaning att beta av när samtidigt dagarna är fyllda av möten. Konsekvenser av rådets rapport, Design S, Ung, redaktionsmöte FORM, toppjournalister från Canada, verksamhetsberättelse... Veckans sista sista möte handlade om möljigheten att starta en egen regionalförening i Stockholmsområdet. Ett positivt initiativ, taget av eldsjälen Per Östling, som vi välkomnar! Snart har vi årsmöte! Den 17 maj i Göteborg. Passa på att anmäla på vår webb om ni inte redan gjort det http://www.svenskform.se/
Kvällsprogram också mest varje dag. Träffade alla kulturråd ute i världen på ett par mingel. Flera av dem vill arbeta aktivt med svensk design och Svensk Form, alltid efterfrågat ute i världen. Önskar vi räckte till. För andra gången ordnade vi välbesökt designmingel tillsammans med mötesplats Mode och Sveriges Designer på Nordic Light Hotel. Alltid en styrka med samarbete. Tjejkören Sweptaways underhöll, kontakter knöts.
I lördags fylldes lokalerna av människor av alla åldrar som kom till vernissagen av Kolla – jurybedömd bästa grafiska designen under förra året. Sympatiskt, glatt, välbesökt! Välkomna, den står kvar till 18 maj.

Man ur huse när vårsolen uppenbarade sig



Designmingel på Nordic Light i torsdags



Coola blåklädda och mustaschprydda Sweptaways tjejkör underhöll



Vernissage Nationalmuseum Tidens Form - visste inte att Olle Lundberg gjort stationsklockan



Svenska kulturråden samlade på Kulturhuset



Swedish Style in Tokyo Forever

Kurosaki på blixtbesök i Stockholm för att skapa Swedish Style in Tokyo Foundation



Vad har fastnat efter Milanoveckan?

Nu har det gått en vecka sen vi kom hem från Milano. Vissa delar har sjunkit undan medan andra flutit upp. Jag kan inte hjälpa att jag känner viss vämjelse. Fortfarande övermätt. För mycket av allt, nästan oanständigt. Och jag kan då rakt inte förstå vad Bo Madestrand menade i DN när han skrev att man märkte av recessionen. Tvärtom. Verkade som om alla designer tänkt ut sina pråliga produkter från högkonjunkturens högsta höjder. Guld och glans, krom och plast. Dyraste dyra begränsade serier. Till och med glada favoriten Moroso hade stängt in sig bakom utestängade hårda plastväggar. Deras fantastiska konceptuella installationer av Tokujin Yosikawa och Dosh & Levien från i fjol hade i år, naturligt nog visserligen, översatts i västerlänskt anpassade och säljbara produkter. Studio Jobs dekonstruktion av en kinesisk blomsterpyramid uppgick till 67.000 Euros, medan det antika originalet stannade på 38.000 Euros. Folkloren, Etno, blomstren, glädjen, kitschen från i fjol hade blivit Noveau Riche över en natt. Eller beror det helt på vilken sinnesstämning man själv befinner sig i? Jag kanske har helt fel? Jag missade massor, trots att jag försökte mycket. Första dagen gick vi i samlade tropp, dag två i mindre grupper på mässan, och dag tre kastade vi oss alla ut på egna äventyr för att verkligen kunna se exakt vad vi ville hinna sista dagen. På flyget hem frågade jag mina kollegor vad som berört dem mest. Natalie Djurberg på Prada sade Annika, någon annan sade Peter Greenaways filminstallation om Sista Nattvarden, Francis Bacons konstutställning, Lucy & Jorge Ortas Antarcticautställning. Cassinas jubileumsutställning på Triennalen. De olika poetiska japanska inslagen på stan. Rosanna Orlandi sympatiska utställnings-café-shop space. Kerstin Sylwan, vår projektledare för Saving the Planet in Style deltog i delen som verkligen handlade om den hållbara utvecklingen, klimaten http://www.systemreload.org/ Annars var det skralt med hållbarhetsperspektivet i Milano. Undantaget Salone Satellite. Kort sagt, bättre på stan än på mässan. Stolt över de unga svenskarna som utmärkte sig i hållbarhetens tecken, stolt över våra etablerade svenska designer som fick plats sida vid sida med de internationella storstjärnorna i l’Uomo Vogue och stolt över de stabila och sympatiska svenska möbelproducenterna som står sig. Kul hade jag dag och natt, trots övermättnaden.

Trötta resenärer på väg hem efter intensiv Milanovistelse


Antarctica - Jorge och Lucy Orta i Milano




Svenskarna firades bland världens designikoner i L'uomoVogue



Helkväll med början på Elle Award jätteparty



Lunch med Kurosaki i Milanos äldsta restaurang




Färgstarkt hos Offecct med och utan Karim Rashid i montern


Navigator; Johan Linton fortsätter sin resa med Odysseus -


Källemo - med mottot evigt hållbar kvalitet





Blå Station fint exponerad med nominerade stolen Boo


Tuffa HDK-stolar, världens tunnaste bord och glansiga tyger hos Karl Andersson & Söner


Swedese föreviger sin nominerade hylla




Electrolux satsade stort under mässan - fanns överallt

Bar Basso - Det var James Irvine som började trenden, inte Tom Dixon


www.jennybergstrom.com - sustainable svenska på droog - texten framträder med luftföroreningarna