Friday, August 22, 2008

På Sveriges Författarförbund igen med Hanah Awwad från Palestina

Trots att jag numera jobbar med Svensk Form och design som huvudsyssla, bjöd min gamle vän och "arbetsgivare" Peter Curman ändå in mig till ett möte och en mindre lunch för tillresta palestinska författaren Hanah Awwad, tillsammans med svenska författare och förläggare med anknytning till PEN osv. I morgon åker de vidare till Gotland för föredrag och möten. Kändes som förr i tiden, med dessa möten mellan människor från länder i strid, som gör allt för att överbrygga barriärerna med hjälp av kultur och litteratur. Jag promenerade sedan åter till Svensk Form, lyft av nya inspirerande tankar.

Besök av palestinska författaren Hanah Awwad


Utomhuskonsert med Daniel Barenboim - dirigenten som vill bryta barriärer

Tvekade länge om jag skulle ge mig ut på utomhuskonserten eller ej eftersom himmelen öppnade sig och regnet bara öste ned. Strax efter sju klarnade det någorlunda och jag satte på mig regnstället och cyklade iväg mot Djurgården och Judiska teatern, där de spänt upp en gigantisk utomhusscreen och lika stora högtalaranläggningar. Den första jag mötte när jag parkerade cykeln var Kenneth Kvarnström, regnklädd som jag, och jag blev genast upprymd. Sedan fortsatte det med flera gamla favoriter till på raken: Annika Levin, Emma Stenström, Kristina Rennerstedt m fl m fl. Daniel Sachs gick runt och hälsade i gummistövlar, Robert Weil rökte på en cigarr och undrade om uppehållsvädret skulle hålla i sig. Kristoffer Lundström och Judiska Teaterns chef Pia Forsgren hälsade välkomna från scenen och talade om vikten att överbrygga fördomar och kulturella skillnader. Just som konserten skulle börja, kom kvällsol, blå himmel och molnen lade sig som en krans runt konsertplatsen. Ett tält fanns uppspänt med servering och värmelampor. De generösa värdarna delade ut gröna filtar och konserten kunde börja. En fantastisk uppvisning. Ljudanläggningen var så effektiv att vi hörde varje hostning från Berwaldhallen, dit en kärngrupp av gäster hade inbjudits. Vi var nog flera hundra i parken också. En härlig form att njuta konserten. Haydn, Schönberg och Brahms. Så fantastiskt generöst av Robert Weil, Proventus och Judiska Teatern att bjuda oss på denna unika upplevelse. Unga musiker från Israel, Palestina, Syrien, Egypten och Libanon. Daniel Barenboin bildade The West-Eastern Divan Orchestra 1999 tillsammans med den palestisk-amerikanske författaren och litteraturforskaren Edward Said. Tidigare på dagen hade det varit ett samtal med Daniel Barenboim som en publik på 800. Samma kväll ringde mig min gamle vän och vapendragare från författarförbundstiden Peter Curman och berättade att en palestisk författare just skulle flyga in som han ville att jag skulle träffa, Hanah Awwad, som skulle komma för att tala om hur vi kan ordna möten mellan palestiska och israeliska författare. Det förde mig tillbaka flera år i tiden, då Peter och jag jobbade tillsammans med författarkryssningar i Östersjön och Svarta Havet, och ett projekt var just att skapa förutsättningar för möten mellan olika författare såsom palestiska och israeliska. Jag lockade ut dem till Judiska Teatern, vilket blev en fin och naturlig start på Sverigebesöket för Hanah.

Thursday, August 21, 2008

Strax innan konserten startade försvann regnmolmen



Många trotsade regnet och kom



The West-Eastern Divan Orchestra



Avtackningsmiddag med personalen på Svensk Form



Märklig onsdag

Började med att nästan sätta morgonteet i halsen när jag läste Svenska Dagbladet och Elisabet Anderssons artikel om Arkitekturmuseet. Där påstår hon att Kulturdepartementet säger nej till Rådets rapportförslag, att det inte blir något av med den föreslagna nya plattformen för arkitektur form och design, eller med vår flytt till Arkitekturmuseet. Åtminstone är det så de flesta läst texten, att döma av alla reaktioner som strömmat in i min epostkorg och telefon. Så missvisande, det är ju bara en del av hela bilden! Men journalistiken har ju makt att skapa en verklighet utifrån vissa fragment, och plötsligt blir det sanningen. Det måste kompletteras. Kulturdepartementets tjänstemän har ju svårt att gå in i detaljer, eftersom diskussioner och budgetpropositionsberedningar pågår för närvarande. De har bara svarat på frågan om att Arkitekturmuseet inte kommer att läggas ned (något som rådet heller aldrig har föreslagit) och att samlingarna/arkivet ska få vara kvar, något som de flesta remissinstanser ansett. Men visst räknar vi med att Arkitekturmuseet ska få ett utökat uppdrag att arbeta med form- och designfrågor. De flesta som svarat på remissen på rapporten har dessutom ställt sig positiva till tanken på en gemensam arena för arkitektur, form och design. Vi kommer självklart att fortsätta jobba i den riktningen eftersom vi tror att Sverige behöver en gemensam arena för hela form- arkitektur- och designområdet. Att rådets tidsplan var väl optimistisk med att hela den stora förändringen skulle ske redan till årsskiftet, är ju inte så konstigt, officiella förändringsprocesser tar sin tid. Men nog hoppas vi att omorganisationen ska ske under nästa år, för att bli klar till 2010. Den nya chefen för Arkitekturmuseet kommer att få en stor utmaning att vidga verksamheten. Vi hoppas det blir en handlingskraftig, samarbets- och framtidsinriktad profil! Det gäller att ta tillvara på den öppning som nu bjuds. Det verkar som om vi måste höja volymen några decibel och låta fler röster komma till tals.

Samma dag som den olycksaliga artikeln, hade vi vår avtackningsmiddag med personalen. De som har slutat, ska sluta och de som ska vara kvar. Artiklen hjälpte inte direkt till att förhöja stämningen innan middagen. Det har varit ett omtumlande år för oss alla. Kvällen blev varm och innerlig, trots att det är svårt att skiljas och besvärligt för många på ett personligt plan. Tur att vi alla tror på detta och vinnlägger oss om Svensk Forms framtid. Vi som är kvar kavlar nu upp ärmarna.

Pecha Kucha tisdag 19 augusti

Det märktes att många har kommit tillbaka från sommarsemestrarna. Fräscha, glada och förväntansfulla vällde de när vi öppnade dörrarna till vår tolfte Pecha Kucha night. Denna gång i samarbete med FORM och bilmärket SEAT. Det blev en riktig höjdarkväll, men en bra mix och blandning av talare. Staffan Bengtsson är en verkligt begåvad estradör, och fick med sig alla i sin personliga betraktelse över vår längtan och bejakelse av deformation som vi får tillgodosett på Gröna Lund, långt ifrån vår väldesignade vardag. Flera nya talare till Pecha Kucha anmälde sig också under kvällen. Det börjar bli en riktig hype, och det är även många som vill köra egna Pecha Kuchor. Flera artiklar har också nyligen skrivits om Pecha Kucha, exempelvis i Ny Teknik och Wall Street Journal

Mycket folk samlade på Pecha Kucha


Glada och fräscha besökare åter från semestrarna


David Sköld doktor i filosofin bakom truckdesign



Staffan Bengtsson höll en underbar Pecha Kucha om Gröna Lund och vår dragning åt deformering



Stefan Nilsson berättade om sitt nyöppnade Designgalleriet




Tuesday, August 19, 2008

Ikväll Pecha Kucha igen

Nu kör vi Pecha Kucha Night Stockholm igen - för 12:e gången. Ikväll i samarbete med FORM och SEAT. Talade med Mark Dytham i telefonen i morse, grundaren och en nära vän sedan Tokyo tiden. Nu har fenomenet spritt sig till 133 städer och vi har fått en stor världssponsor "Autodesk" Software Company från Californien och nu i september går vi ut med en världsomspännande tävling med "saving the planet in style" tema, presenterat i Pecha Kucha format givetvis, som kan få ett generöst stipendium.

Kvällens talare - se bilder i morgon!

MariaManuela Vintilescu - Konstnär
Camilla Norrback - Modedesigner
Magnus Jonsson - Interactive Institute
Stefan Nilsson, Trendgruppen, Designgalleriet
David Sköld, skrivit om design och lastbilar
Staffan Bengtsson - Chefredaktör FORM
Ewa Kumlin - Svensk Form

Regntunga skyar över älven på väg hem till Björbo



Värdarna Alex och Christer hälsar välkomna



Skål med silversmeden Ulf och hustru Gun Östman då och nu



Landstingsrådet Alf Johansson tackar för maten, värden Christer Gruhs lyssnar



Låtskrivare Bo-Harry Sandin, spelmannen och historieberättaren Jan-Erik Jonsson



Kultur i Glesbygd: Svenssons Loge i Björbo – 40 år senare

Fredag eftermiddag. Kastade mig på tåget upp till Dalarna och min hemby Björbo för att få vara med när och fira 40-årsminnet av Svenssons Loge. Logen tvingades stänga på grund av konkurs efter 10 års intensiv verksamhet mellan 1967-1978. En kulturell mötesplats i Björbo som skapades av en djärv inflyttare Alex Svensson. Han slog sig ned med familjen i Handbacken och öppnade kulturcentrum i en gammal loge. Alla möjliga kulturpersonligheter kom från hela Sverige till vår lilla by. Arthur Lundqvist, Maria Wine, EWK, Jan Lindblad... Jag hade aldrig känt till att man nu 40 år senare bestämde sig för att fira Svenssons Loge ocm inte Alex själv och reportern Christer Gruhs frågade om jag ville skriva en text till jubileumsskriften. Jag är så glad att jag tog chansen och for hem, trots att jag egentligen inte alls hann med. Det är sånt man bara måste göra. Det betydde så mycket. Jag fick vara med om förkvällen då ett femtiotal från de närmaste kretsen samlades till en generös trerättersmiddag, musik, historieberättande och tal. Sedan var jag tvungen att ta första tåget tillbaka till Stockholm nästa dag och missade därmed den stora festen då 200 besökare strömmade till Svenssons loge. Läs mera på Christer Gruhs blogg, journalisten från Falu-kuriren som bor i Svenssons Loge om somrarna och nu stod som värd tillsammans med hustrun Iréne. Hoppas de gör om det igen.

Återger här min text i sin helhet, trots att det egentligen är alldeles för långt för en blogg, men det finns inget annat att länka till:

Tio år med Svenssons Loge ur en Björbokullas perspektiv

Jag stod på Konsumtrappan och tittade nyfiket på när Teddy Gummerus och hans fru Barbro svängde in på parkeringen i sin gråblå skåpPV. I bilfönstret satt en skylt som det stod "PRESS" på. Teddy klev ur först, med sitt yviga hår och skägg, klädd i en stor blå Wåhlstedtströja. Barbro kom strax efter med sitt raka svarta hår och långa lugg. Hon skrev för Femina. Jag följde varje steg när de självsäkert gick in i Konsum för att proviantera innan de for vidare till Svenssons Loge. Snart kom det ännu fler i liknande mundering, bohemiska och världsvana. 1967. Jag var bara tolv år när Svenssons Loge slog upp sina portar vid Forsen och världen vidgades inför mina ögon.
Jag kände redan väl till den exotiska familjen Gummerus. De levde ett liv som jag drömde om att få när jag blev stor. Att bo i Rom på vintern och i Lövbergets fäbodar på sommaren och att jobba med kultur. Det lär förresten ha varit Edvard Gummerus som först lockade Alex till Björbo och pekat ut tomten som sedan skulle bli Svenssons loge. Alex, den oförvägne. Han var modig han, som vågade slå ner pålarna i Björbo och komma med så storslagna idéer om att öppna kulturhus vid Forsen. Att tro att man är någon i Björbo kan lätt straffa sig.
Trots viss lokal skepsis, fick Björbo både uppmärksamhet och berömmelse tack vare Svenssons Loge. En ström av kulturpersonligheter sökte sig dit under åren. Musik, film, litteratur, konst och konsthantverk. Jan Lindblad, EWK och andra välkända visade sina alster. En grupp talangfulla konsthantverkare flyttade in och drejade och smidde silver på logen. Vi unga i byn följde dem på distans och kollade noga in hur de var klädda, vad de sade, hur de levde och vad de handlade i affären. Där fanns Egon, stiliga Barbro, gulliga Britt, ouppnåelige Ulf… och vad de nu hette. Den som jag lärde känna mest hette Ingrid Modig, hon kom senare och var yngre än de andra. NybyggMarit och jag brukade hälsa på henne i Sågstugan (Tortilla Flat) på kvällarna. Hon hade Che Gevara på väggen, lera under naglarna, bjöd på kryddigt te och berättade allvarligt om det stora konstnärskapet.
När jag konfirmerade mig fick jag som alla andra en del pengar i present. Pengar som var avsedda för ett fint och hållbart minne från konfirmationen. Jag kunde inte bärga mig. Jag tog hela summan och gick genast och köpte mig en oemotståndlig gul klockhatt. Till den köpte jag en lika knallgul dräkt med jacka och supermoderna korts. Men det var min syster Meka som fick premiärpromenera med hatten på byn. Hon var mycket modigare än jag på det viset. Så en dag, när jag var på fiket och hade den gula dräkten på mig kom Ulf, den begåvade silversmeden, med solblekt hår och varmt leende och sade något vänligt till mig. Jag minns inte exakt vad, bara att det var något positivt om den glada gula färgen. Jag känner än i kinderna hur förlägen och förtjust jag blev. Vi beundrade Ulf på avstånd. Det var så romantiskt när han fick ihop det med en riktig flokulla, Gun Östman, som han sedan fotograferade i svartvitt iklädd hans vackra silverhalsband.
Inte för att jag kan säga att jag vid den tiden hade någon kunskap, men jag älskade den mörka och tjockflytande glasyren som vällde ut över formerna på keramiken som producerades på Svenssons Loge. Rustikt 70-tal i alla ledder. Trots detta var jag Björbokulla, och passade ändå inte riktigt in att hänga på Svenssons loge. Jag tillhörde ju Björbo, fiket och alla andra. Ville vara som alla andra. Men jag anade så småningom att det kanske inte var nödvändigt att avstå, att det gick att välja både och. Kärleken till byn och människorna hemma gick att kombinera med de andra dimensionerna bortom. Det var inte förrän Alex så småningom öppnade pub, och även björbopojkarna lockades till Svenssons loge, som världarna för några ögonblick gick ihop.
När jag sedan kom till gymnasiet i Borlänge en bit in på 70-talet, fanns ett rikligare utbud av spelmansstämmor, musikforum, alternativa och fria teatergrupper, teckningskurser, kulturklubbar och så vidare. Jag visade stolt upp Svenssons loge för alla mina nyvunna kulturintresserade vänner från gymnasietiden, som kom och hälsade på mig. Två av mina bästa vänner, Eva Borgström och Susann Teneberg gjorde till och med sin praktik där. Under tidigt 70-tal var det Svenssons loge i Björbo och Wåhlstedts i Dala-Floda som tjänade som kulturella och internationella mötesplatser.
När Alex ringde och frågade om jag ville skriva ett par rader i samband med i jubileumshäftet, återvände många minnen och betydelsen av dem. Åren med Svenssons loge. Det är nog många med mig som fick vidgade vyer tack vare detta vattenhål. Det var slitigt många gånger för Alex och Lilian. Om man tittar i backspegeln var han ute långt före sin tid. Idag hör man ständigt om regionala satsningar och marknadsföringstermer som "glocal" och "cultural planning" där man satsar på kultur i glesbygd för att attrahera inflyttning och tillväxt. Centrum och periferi. Alex stormade in i Björbo, kämpade, men tvingades till sist till konkurs. Undrar om kommunen stöttade som den borde? Skulle det ha varit annorlunda idag, då man värnar om det lokala, närproducerade och den genuina kulturen alltmera?
Åren gick. Det blev glesare mellan mina besök i Björbo och till Svenssons loge. Jag fortsatte vidare med studier och till andra länder. Via UD kom jag till ambassaden i Paris. Där hade jag nöjet att ordna ett besök för Alex och ett helt gäng spelmän från Dalarna som gjorde dundersuccé i Paris med Flodas Anders Bondesson i spetsen och den skönsjungande …….. Ett av de mest bejublade framträdandena var när spelmännen, i samband med avskedsfest för det avresande ambassadörsparet Ingemar och Ingegerd Hägglöf, följde dem med gånglåtar ända ut på gatan till den väntande limousinen. Och sedan, som en följd av Parisvistelsen, då Alex upptäckt att jag hade kvar ungdomens konstnärsdrömmar och fortfarande målade, bjöds jag in att ställa ut på Svenssons loge. Lilla jag, nu 22. Det var stort! Det var tyvärr också den sista utställningen som hölls innan logen stängde.
Ewa Axelson Kumlin
Björbo augusti 2008

Trendseminarium – tema Kina 15 augusti på Shenet

Outtröttliga Maria Forssén och duktiga varumärkesexperten Yongyan Liu Hänhl, som bildat Shenet i Shanghai, ordnade ett späckat och intressant seminarium på So Stockholm i Kungsträdgården om trender relaterat till Kina och sverige. Jag skulle också tala, men tiden förskjöts så jag var tvungen att fyra av mitt halvtimmesföredarg på en kvart. Hursomhelst, vi fick höra Thomas Gad tala om framgånsrika varumärken och vikten av relationship, community och social connection när man skapar dagens varumärken. Vi fick höra Designhouse Stockholms framgångsrika resa från 35 miljoner om år till 200 miljoner om år, med USA och Australien som största utländska marknad. Asien på gång.

Blondinbella gillade seminariet och Caj Bond trendspanade



Thomas Gad berättar om varumärken och Hans Hjelmqvist om Designhouse Stockholms framgångar



Pecha Kucha 14 augusti

Kinatemat följde oss på kvällen till Berns och vår 11:e omgång Pecha Kucha. Fyra av talarna från Kina, och alla relaterade till varumärken och Kina. Två andra internationella talare som bor och arbetar i Sverige för närvarande var italienske Luca Nichetto och japanske Hideki Horikoshi. Presentationen var helt på engelska. Vår egen ordförande Erika Lagerbielke berättade om sitt skapande, bland annat talade hon om våra viktiga "six senses" men även om ett 7:e viktigt "the common sense". Lars Lallerstedt visade den första biltelefonen som han gjorde på 80-talet som vägde 7 kilo!!
Talare:
Yongyan Liu Hähnel - Kenex brand consultant from Shanghai
Lars Lallerstedt - Industrial designer
Helen Li - Fashion designer and owner of labels "Li Hongyan" and street wear "Insh"
Erika Lagerbielke - Product designer
Hideki Horikoshi, Industrial designer from Japan
Carmen Zhang - Fashion designer and owner of label "Zhang Wenping"
Luca Nichetto -Industrial designer from Italy
Milla Visuri, Inno-Avarte
Rita Saardi, Fashion Designer
Yanlling J DUAN, Co-Publisher CASA&design Magazine

Det viktiga runtomkring: Johanna med datorn och Aia med skivspelaren



Kinesiska varumärken på frammarch genom Yongyan


Italien & Japan



Från Beirut till Peking


Erika delade med sig av sinnen och skapande


ett par hundra samlades till torsdagens pecha kucha



Monday, August 18, 2008

Pecha Kucha Night 14 augusti



Lunchmöte om Kina med Sofia He På svensk Form

Vi har länge märkt ett ökande intresse för Kina hos våra medlemmar. Vi hade en del program under förra säsongen, och ordnade nu i höststarten ett informellt lunchmöte för att tala om hur vi kan arbeta på ett bra sätt för att öka kontaktmöjligheterna med Kina för de designer och företag som vill. Vi fick en otrolig respons på mail vi skickade från sommaren, både enskilda och store företag ville gärna veta mera. Till lunchen den 14 augusti kom ett 20-tal som fick träffa konsulten Sofia He, kinesiska som är bosatt i Sverige och som jobbar som konsult för att främja svensk design i Kina. Dessutom talar hon svenska med dalmålsbrytning eftersom hon bor i Falun vilket gläder mig säskilt. Där fanns också varumärkeskonsulten Yongyan Liu Hähnel från Shanghai som kommer att bo ett år i Stockholm. Första året vill hon ta kinesisk design till Sverige, och nästa år försöker hon ta svensk design till Shanghai. Många dörrar öppnas. Exportrådet kunde inte medverka denna lunch, men hälsad att de är mycket intresserade av att jobba med designer och designföretag. Varje vecka etableras flera nya svenska företag i Shanghai, varav 80 % inom tillverkning eller för inköp. Exportrådet har 4 kontor och 54 anställda i Kina. Flera nappade på Sofias olika erbjudanden och några åker redan nu i december till en stor industridesignmässa i Kina.