Märklig onsdag

Började med att nästan sätta morgonteet i halsen när jag läste Svenska Dagbladet och Elisabet Anderssons artikel om Arkitekturmuseet. Där påstår hon att Kulturdepartementet säger nej till Rådets rapportförslag, att det inte blir något av med den föreslagna nya plattformen för arkitektur form och design, eller med vår flytt till Arkitekturmuseet. Åtminstone är det så de flesta läst texten, att döma av alla reaktioner som strömmat in i min epostkorg och telefon. Så missvisande, det är ju bara en del av hela bilden! Men journalistiken har ju makt att skapa en verklighet utifrån vissa fragment, och plötsligt blir det sanningen. Det måste kompletteras. Kulturdepartementets tjänstemän har ju svårt att gå in i detaljer, eftersom diskussioner och budgetpropositionsberedningar pågår för närvarande. De har bara svarat på frågan om att Arkitekturmuseet inte kommer att läggas ned (något som rådet heller aldrig har föreslagit) och att samlingarna/arkivet ska få vara kvar, något som de flesta remissinstanser ansett. Men visst räknar vi med att Arkitekturmuseet ska få ett utökat uppdrag att arbeta med form- och designfrågor. De flesta som svarat på remissen på rapporten har dessutom ställt sig positiva till tanken på en gemensam arena för arkitektur, form och design. Vi kommer självklart att fortsätta jobba i den riktningen eftersom vi tror att Sverige behöver en gemensam arena för hela form- arkitektur- och designområdet. Att rådets tidsplan var väl optimistisk med att hela den stora förändringen skulle ske redan till årsskiftet, är ju inte så konstigt, officiella förändringsprocesser tar sin tid. Men nog hoppas vi att omorganisationen ska ske under nästa år, för att bli klar till 2010. Den nya chefen för Arkitekturmuseet kommer att få en stor utmaning att vidga verksamheten. Vi hoppas det blir en handlingskraftig, samarbets- och framtidsinriktad profil! Det gäller att ta tillvara på den öppning som nu bjuds. Det verkar som om vi måste höja volymen några decibel och låta fler röster komma till tals.

Samma dag som den olycksaliga artikeln, hade vi vår avtackningsmiddag med personalen. De som har slutat, ska sluta och de som ska vara kvar. Artiklen hjälpte inte direkt till att förhöja stämningen innan middagen. Det har varit ett omtumlande år för oss alla. Kvällen blev varm och innerlig, trots att det är svårt att skiljas och besvärligt för många på ett personligt plan. Tur att vi alla tror på detta och vinnlägger oss om Svensk Forms framtid. Vi som är kvar kavlar nu upp ärmarna.