Saturday, June 27, 2009

Design for Economic Growth: Measuring the value of design

Som sagt, jag for till London på inbjudan av British Design Council för att delta i seminariet om hur vi kan mäta värdet av design för samhällsutvecklingen olika länder. Vi var ett 40-tal, främst engelsmän förstås men åtminstone representanter från 10 länder. Sverige, Danmark, Österrike, Belgien, Spanien, Italien, Frankrike, Irland samt från EU-kommissionen... Jag deltog inte bara för Svensk Form, utan för SDS, Svensk Designsamarbete, ett nätverk som bildats för att driva gemensamma designfrågor effektivare och få fram en svensk designpolicy. British Design Council hade initierat en första studie som utförts av Cambridge University och som presenterades på seminariet, International Design Scoreboard där man gjort en jämförande mätning av hur väl länderna står sig sinsemellan när det gäller designkapacitet. De hade valt ut 12 länder, däribland Sverige. Resultaten gavs i två kategorier, dels en "absolute measure ranking" och en "relative ranking" där man tar hänsyn till landets storlek. Sverige hamnade på 7:e plats i absoluta tal. Det som drog ner resultatet var att vi hade så lågt antal utexaminerade designer (tål att tänka på i diskussioner om överetablering) samt att vi inte har så många internationellt registrerade starka varumärken. Däremot hamnade vi på fjärde plats när det i relativa mätningarna, mycket på grund av att offentlig tjänstedesign och regionala designsatsningarna var så starka. Vinnaren i alla kategorier var Korea (en Asienexpert i församlingen menade dock att han trodde att de gjorde sina siffror bättre än de var) Högst i absloluta termer kom USA, som samtidigt hamnade näst sist i relativa termer. Övriga länder var Japan, UK, Canada, Singapore, Hong Kong, Norway, Denmark, Finland och så hade man också tagit med Iceland som en tuff uppstickare med alla sina designsatsningar i krisens tid. Visst hade man velat ha med fler länder, men nu tog man dem där det hade varit förhållandevis enkelt att få fram jämförbar statistik. Några av de länder som vi kan uppfatta som kulturellt designintensiva fanns inte med, såsom Italy, Netherlands, Germany, France eftersom det ännu inte finns jämförbara siffror. Ambitionen är förstås att de ska med nästa gång. Vi enades alla om att studien ska fortsätta, att detta behövs, och vi gav mandat till manstarka British Council att ta stafettpinnen vidare, men en liten arbetsgrupp från olika länder. En viktig uppgift blir att försöka standardisera vissa indikatorer och uppgifter som alla länder får försöka bidra till. Våren 2010 blir vi inbjudna till fortsättning - jag hoppas då att vi kan få någon av våra tjänstemän från Kultur och/eller Näringsdepartementet med på en sån här välgörande övning. Från EU-kommissionen kom svenska Charlotte Arwidi och uppmanade oss att verkligen svara på enkäten som de skickat ut till olika designorganisationer. Hon jobbar med den stora innovationspolicyn inom EU, och menar att designen får allt större utrymme, om än den fortfarande göms bakom innovation. Seminariet talade ofta om att vi nu igen måste lyfta fram DESIGNbegreppet starkare, så att det inte försvinner bakom innovation, technology och sustainability, som ju design är en självklar del av. Sist fick vi en inblick i utvecklingen i Kina (och Asien) på designområdet, och professorn John Heskett menade att Kina har en explosiv utveckling, the Pearl River Delta kommer snart att bli ett oerhört maktcentrum. Men designutvecklingen är fortfarande på barnsben. "China does not even have a public design policy that can be promoted nationally". DET HAR INTE SVERIGE HELLER ... ÄNNU! Arbetet går nu vidare, och desto fler verktyg vi får desto bättre.

British Design Council har stora muskler

Det känns mycket bra att British Design Council tar på sig ledartröjan för att driva projektet vidare att göra internationella jämförelser mellan länder på designområdet. Som sympatiske chefen för designcentret David Kester avslutade: It wont be perfect, but good enough is better than nothing. We'd better get going as fast as possible. British Design Council bildades 1944, Englands nationella strategiska desinginstitution - hur man bäst kan använda design för att göra UK mera konkurrenskraftigt, kreativt och hållbart. Man har intäkter på omkring 188 miljoner kronor (främst från Department for Innovation, Universities and Skills och Kulturdepartementet) Idag ca 60 anställda. De lägger upp 3-årsstrategier i som sedan redovisas i publikationer. Förra perioden 2004-2008 har man drivit "Designing Demand" som bland annat gått utt på att mäta effekten av design. Där bl a 1556 små och medelstora företag ingått för att mäta hur mycket pengar de lagt på design och hur mycket de fått tillbaka. Studien visar att för 1 pund (ca 14 SEK) spenderat på design, så resulterade det i en ökning av 50 pund över förväntade intäkter för företaget. Och massor av andra resultat förstås. Nu inleder de en ny treårsstrategi under namnet "The Good Design Plan" De ger också ut en publikation DCM (Design Council Magazine) vars senaste nummer innehåller en artikel om den oefterhärmliga Skandinaviska designen, där den svenska designen får beröm för sina regionala framgångar. På förstasidan på webben har de en flik med framgångsrika design cases. De beskriver också projekt i en separat publikation "Wouldn't it be great if..." där bland annat Pecha Kucha lyfts fram som ett framgångsrikt projekt. David Kester känner medvind för förståelsen för designens kraft i samhället nu i kristider, beslutsfattare lyssnar alltmera och nästa vecka, för första gången i historien har deras styrelse blivit inbjudna till premiärministern på Downing Street nr 10 för att tipsa om hur "to design us out of the recession"

Friday, June 26, 2009

Välkommen till British Design Council i London, nära Covent Garden




60 anställda och årsinkomster på ca 188 miljoner kronor


VD och forskningschefen för British Design Council


Ett fyrtiotal från 10 länder samlades för att diskutera hur man kan mäta Design som utvecklingskraft




Sverige hamnade på 4e och 7e plats i internationell designranking mellan 12 länder











Initierat föredrag om Kinas explosiva utveckling på designområdet av professor John Heskett från Hong Kong Polytechnic University




Träffade Lucy Orta och talade framtida projekt

Anlände till London redan i onsdags och passade då på att träffa brittiska konstnären och professorn Lucy Orta, den ena delen av konstnärsduon Lucy och Jorge Orta, se mera på Studio Orta. Lucy som bland annat är verksam på Centre for Sustainable Fashion på London College of Fashion, har i många år tillsammans med sin make jobbat med projekt som handlar om flyktingar, miljön, hållbar utveckling ur ett extremt välgenomarbetat, konstnärligt storslaget och förförande estetiskt perspektiv. Deras hemsida är perfekt, och visar alla project om Antarctica, vatten osv. Förra året bjöd vi in Lucy Orta - Bitte Nygren och jag med stor entusiasm- till vårt allra första samarbete med Arkitekturmuseum och visade ett smakprov på verken. Nu är de inbjudna att ställa ut på Dunkers Kultuturhus nästa år. Lucy vill gärna att den vandrar till Stockholm också. I höst och nästa år ställer de ut i Brasilien. De har också jobbat med måltider som konstärlig budskapsbärare, och därför vore det extra intressant att involvera dem i Bistro 3000 - Serving the Future i Brasilien, som vi håller på med . Hursomhelst var det ett mycket kärt återseende, dessutom med flera andra konstnärer, arkitekter, designer och curators som jag känt sedan tidigare. De var alla i London för ett tredagarsseminarium om Survival Strategies för Roma Gypsy - med projekt från hela EU som presenterades i seminarier och den här kvällen visuellt i ett helt nytt "groundbreaking contemporary visual arts venue" Rivington Place i London. Spännande arkitektur av David Adjaye OBE, som genom uråldrig illusionsteknik med olika storlekar på fönstren fått byggnaden att perspektiviskt se mycket större ut än den är. Man kände genast vilken dynamisk kraft chefen David A Bailey har + ett stort varmt leende. Han hade långtgående visioner för centret som ska visa konst och fotografi ur ett mångfaldsperspektiv och framför allt vara en mötesplats för events, presentationer och pågående processer. Utställningsytan minimal, mötesrummen desto fler. När det gällde projekten för romanska folket, så är egentligen en av de största utmaningarna att minska misären i deras bostadsförhållanden i länder som t ex Rumänien, våra svenska www.peepoople.com och Life Straw och Solvatten.... osv skulle göra stora insatser om de togs i bruk. Flera arkitekter och designer deltog i projektet just när det handlade om bostäderna. Lucy är redo för Bistro. Det gäller bara som vanligt att hitta finansiering.

Rivington Place en ny samtida mötesplats för mångfaldskultur i East Central London




Kärt återseende med Lucy Orta, Maria Papadimitriou och konstnärer, curators och arkitekter från olika EU länder







Thursday, June 25, 2009

Mäter värdet av Design i London

Har nu kommit till London för att delta i ett seminarium om Design for Economic Growth - Measuring the value of design på British Design Council i samarbete med Cambridge University. De är ju långt framme med detta engelsmännen, så jag hoppas få med mig nyttig kunskap hem och verktyg när vi ska kunna påvisa för beslutsfattarna i SVerige om designens värde för samhällsutvecklingen. Får rapportera sen. Igår på spännande besök i ett nytt contemporary art center med designer, konstnärer, arkitekter som forskat i romaners/zigenares "Survival Strategies" - initativtagare brittiska professorn Lucy Orta från Centre for Sustainable Fashion på London College of Fashion, som vi bjöd in tillsammans med Arkitekturmuseet förra året i ett första samarbete. Hon är nu inbjuden att ställa ut i Helsingborgs Konstmuseum nästa år. Måste nu springa iväg till seminariet. Återkommer.

2009-06-23 Personalutflykt till Gustavsberg

Frukost med Desingboost-Peer och David, för att mejsla fram vårt gemensamma projekt Sweden Serving the Future att genomföras i Malmö i samband med EU-ordförandeskapet. Ytterligare möten, idag även två bokade telefonmöten, vilket också faktiskt funkar bra. Sedan personaldag. Vi fick lektion i sushitillagning av vår medabetare Shoko Takisawa, som vi avnjöt samtidigt som jag visade bilder och berättade om min Brasilien-resa. Därefter for vi till Gustavsbergs Porslinsmuseum för en trivsam utflykt med titt på Wilhelm Kågeutställningen mm. Kvällen avslutades med middag på tu man hand med min beundransvärda väninna Cathrine von Hauswolff med samtal om design och livet. Hon hade nyligen varit på inspirerande konstmässa i Basel och Design Miami/Basel. Få kan formulera sig så känsligt och träffsäkert kring olika konstnärskap, designfenomen och tendenser som Cathrine.

Shoko fixar sushilunch











Personalutflykt till Gustavsbergs Porslinsmuseum med Wilhelm Kågeutställning






























Wednesday, June 24, 2009

Huvudlöst förslag att lägga ner Centre Culturel Suédois i Paris?

Hur tänker man när man vill lägga ner Centre Culturel Suédois i Paris? Man kan knappast öppna EU-ordförandeskapet med sämre signaler än att samtidigt varsla om nedläggning av Centre Culturel Suédois i Paris. Vår självklara och starka närvaro i Paris, kulturens högborg. Jag minns när jag var i Paris för ett par år sedan och svenska regeringrepresentanter var nere för att diskutera det franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapet som följde på varandra, och franske utrikesministern Bernard Kouchner talade om att kulturen är det starkaste området att manifestera samarbetet på.

Olle Wästberg protesterar på Svenska institutets hemsida i samma linje.
Och protesterna är många. Det har bland annat bildats en grupp på Face Book- Sauvez le Centre Culturel Suédois, CCS i Paris – en kameralt kortsynt katastrof. Gå med! UD:s besparing med nedäggningen skulle handla om bara ca 10 miljoner om år.

För bara ett par veckor sedan kom ju också beskedet om Generalkonsulatet i New Yorks nedläggning De två främsta kulturfrämjande svenska institutionerna. Barbro Hedvall skrev som vanligt klokt om detta i DN ”Överger Sverige den kan vi lika gärna stryka det mesta av övriga representationer också.”

Parallellt pågår nu en debatt i SvD om Europa och Kulturen, där Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas Cecilia Magnusson i SvD kulturdebatt skrivit om kulturens makt och betydelse för Europas Framtid. ”Den kreativa sektorn är dessutom det snabbast växande området bland EU-länderna. Omsättningen och antalet sysselsatta växer ständigt och är sedan flera år tillbaka större än såväl mat- och dryckesindustrin som bilindustrin. För kulturyttringar finns inga gränser. Våra framgångsrika konstnärer och musiker finner också en stor arbetsmarknad i EU-samarbetet”. Det ekar tomt. Svar på artikeln kom från Chris Torch från intercult som påpekade det paradoxala i resonemanget. ”För att Sverige ska kunna bedriva en europeisk kulturpolitik krävs att regeringen satsar på kulturen nationellt”.

Är dock rädd att opinionen är sent väckt när det gäller New York och Paris. Man verkar fast besluten att snabbt radera så många års inarbetade närvaro. Det tycks inte heller som om mannen med hästsvansen ser poängen med att ge nya pengar till kultur och kreativa verksamheter.

Bob Lee från konstfack på besök


Många inkommande förslag om Svensk Forms roll och möjligheter

Vi jobbar nu på att bli mera affärsmässiga och vässa våra erbjudanden för maximal relevans för våra företag och medlemmar, med bibehållna mål och kvalitet i verksmheten. Dagligen får vi dessutom förslag utifrån på projekt och samarbeten som är värda att fundera över. Idag exempelvis fick jag från fyndige och framgångsrike entrepernören Staffan Johansson, som bland annat driver bench marking projekt genom Waagstein Research AB och nyligen gjorde ett pilotprojekt, ett match making event mellan små- och medelstora indstriföretag och designföretag på Röhsska i Göteborg. I dag var inspelet: ”Kommunernas näringslivsverksamhet har ofta en liten grupp som fokuserar på "kreativa näringar". Man satsar ett antal miljoner. Deras programförklaringar handlar om att de ska hjälpa företagare inom kreativa näringar att få fart på affärerna. Men när man kollar in vad de gör i verkligheten så skapar de inga kontakter mellan kreativa leverantörer och företagare/beställare utan de skapar mest olika mötesplatser för kreativa.
Det behövs mötesplatser för kreativa och organisationer som företrädder dessa yrkesgrupper men det är inte kommunernas näringlivsverksamhets uppgift utan den uppgiften ska ligga på föreningar typ Svensk Form, Svid, Reklamförbundet osv.

Kommunerna ska hjälpa dessa småföretagare på samma sätt som de hjälper stora företag. Med infrastruktur fast kanske inte med byggplatser och vägar utan med förenklade kontaktytor mot beställarna.

Om kommunerna arbetade koncenterade sig på att göra det lättare att vara en liten kreativ leverantör (designer, konsthantverkare, fotograf, grafisk formgivare o.s.v.) och överlätt åt intresseorganisationerna att göra sitt jobb så skulle vi få en mycket livaktigare och sundare "kreativ sektor"
Senare på dagen fick jag besök av Bob Lee, lärare på konstfack från Kina, som också pendlar till Shanghai, bland annat för att starta inkubatorsverksamhet efter Konstfacks Transitmodell. Han har varit med att bygga upp utbytet med Tongji University som nu utvecklar en ny del för Design & Innovation. Han talade om hur det nya ” buzz word” i Kina är ”Design”. Man har produktionsapparaten, men inte lika mycket beställningar som tidigare, och inga egna unika produkter. Man skriker på designkompetens. Genom att satsa på utbyte med unga svenska och kinesiska designer i en inkubatorverksamhet kan man skapa nya jobb för svenska designer. Vill inte Svensk Form vara med på båten och förmedla designer som en affärsidé? Efterfrågan är omättlig.

18 juni: Konstnärsfondens stipendieutdelning och Galamiddag för Marianne Bernadottes 85-årsdag

Magnifik kväll med 400 galaklädda gäster i Stadshuset när vi firade Marianne Bernadottes 85-årsdag och den årliga stipendieutdelningen från Stiftelsen Marianne & Sigvard Bernadottes Konstnärsfond, som delats ut sedan 1982 inom design, konst, musik, teater och musik. Dagen till ära delades de ut av Kronprinsessa Victoria, otvungen och naturlig som vanligt. I år gick designstipendiet till vår hyllade modedesigner Helena Hörstedt, som fått många välförtjänta utmärkelser under senaste åren för sitt ypperliga hantverk. Kontstipendiet gick till konstnären Kristina Bength, teater till regissören Hugo Hansén, samt två musikstipendier; ett till dirigenten Stefan Solymon, och ett till sydafrikanska operasångerskan Nkosazana Dimande, som just nu studerar i Sverige. Hon trollband hela publiken med sin Wagner-röst, en ännu inte fullslipad men fantastisk juvel. Genom stipendiet kommer hon att kunna stanna kvar ett år till och studera i Sverige. Födelsedagsbarnet hyllades i många tal, och en imponerande skara vitt skilda artister intog scenen mellan rätterna: Lill Lindfors, Staffan Scheja & Barbara Hendricks, Marie Fredriksson, Christian Svarfvar, Ian Jones och unga Sheri. Alla med unika styrkor. Barbara Hendricks eleganta precision, Marie Fredrikssons spröda närvaro… I gyllene salen, för kvällen midsommarinspirerad dekoration av Synnöve Mork med blomster, rådjur, harar och rävar som skuttade över borden i saommarnatten. Gästerna kom från hela världen för att hylla Marianne Bernadotte, som förutom att ha stött sin make designprinsen Sigvard, har en imponerande CV med fundraising för konsterna, barnögonvård och dyslexi mm. Förutom sitt stora nätverk, sin förmåga att få donatorer att öppna plånboken, så är hon en varm och omtänksam person. Att jag kommit med i sammanhanget beror på att jag sedan ett par månader tagit på mig ordförandeskapet för Prinsparet Sigvard och Marianne Bernadottes Vänförening och vill förstås som sådan slå ett extra slag för Designern Sigvard Bernadottes gärning och konstnärsfonden.


Celebration of the Arts - Stipendieutdelning i Stadshuset





























2009-06-17 mottagning för Volvo Ocean Race

Blev bjudna på en båttur av Nya Zealändska ambassadören runt Stockholms stränder med anledning av Volvo Ocean Race för träffa Ericssons skeppare från Nya Zealand, samt diverse affärs- och diplomatkontakter. Intressant att höra om förberedelser och upplägg från skepparna och känna deras valkiga händer när jag hälsade på dem. Stockholm gudomligt vackert, och ett väldigt liv längs Skeppsholmen. Många rasar och förfasar sig, det stoppar upp hela staden osv. Det man kan undra mest över är förstås hur mycket pengar som Stockholms Stad lagt i projektet, och hur mycket pengar som satsats på ett enda evenemang överhuvudtaget, när man verkligen mäter resultatet av vad det ger… särskilt när man tänker på hur mycket det skulle kunna ha räckt till att stärka kulturlivet på många plan och längre sikt. Ser fram mot beräkningarna.

Stockholm By Sea - med anledning av Volvo Ocean Race