Huvudlöst förslag att lägga ner Centre Culturel Suédois i Paris?

Hur tänker man när man vill lägga ner Centre Culturel Suédois i Paris? Man kan knappast öppna EU-ordförandeskapet med sämre signaler än att samtidigt varsla om nedläggning av Centre Culturel Suédois i Paris. Vår självklara och starka närvaro i Paris, kulturens högborg. Jag minns när jag var i Paris för ett par år sedan och svenska regeringrepresentanter var nere för att diskutera det franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapet som följde på varandra, och franske utrikesministern Bernard Kouchner talade om att kulturen är det starkaste området att manifestera samarbetet på.

Olle Wästberg protesterar på Svenska institutets hemsida i samma linje.
Och protesterna är många. Det har bland annat bildats en grupp på Face Book- Sauvez le Centre Culturel Suédois, CCS i Paris – en kameralt kortsynt katastrof. Gå med! UD:s besparing med nedäggningen skulle handla om bara ca 10 miljoner om år.

För bara ett par veckor sedan kom ju också beskedet om Generalkonsulatet i New Yorks nedläggning De två främsta kulturfrämjande svenska institutionerna. Barbro Hedvall skrev som vanligt klokt om detta i DN ”Överger Sverige den kan vi lika gärna stryka det mesta av övriga representationer också.”

Parallellt pågår nu en debatt i SvD om Europa och Kulturen, där Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas Cecilia Magnusson i SvD kulturdebatt skrivit om kulturens makt och betydelse för Europas Framtid. ”Den kreativa sektorn är dessutom det snabbast växande området bland EU-länderna. Omsättningen och antalet sysselsatta växer ständigt och är sedan flera år tillbaka större än såväl mat- och dryckesindustrin som bilindustrin. För kulturyttringar finns inga gränser. Våra framgångsrika konstnärer och musiker finner också en stor arbetsmarknad i EU-samarbetet”. Det ekar tomt. Svar på artikeln kom från Chris Torch från intercult som påpekade det paradoxala i resonemanget. ”För att Sverige ska kunna bedriva en europeisk kulturpolitik krävs att regeringen satsar på kulturen nationellt”.

Är dock rädd att opinionen är sent väckt när det gäller New York och Paris. Man verkar fast besluten att snabbt radera så många års inarbetade närvaro. Det tycks inte heller som om mannen med hästsvansen ser poängen med att ge nya pengar till kultur och kreativa verksamheter.