Thursday, September 6, 2007

Vad gör Rusta på Svensk Form?

Flera har undrat varför Svensk Form jobbar med Rusta designpris. Det är inte den förväntade partners precis. Och varför inte? Som förr i världen när vi ordnade hemutställningar på Liljevalchs, är detta också folkbildning och förmedling, men på samtidens villkor. Vi tackade genast ja, när ett företag som Rusta och en framsynt VD väljer att arbeta medvetet, lyssnande och seriöst med designprocessen. Samtidigt får unga designer en möjlighet att komma i produktion, få uppdrag och uppmärksamhet. Vi kliver gärna ut ur finrummet och når nya grupper. Företaget når nya grupper. De designer som får uppdrag får lära sig allt om villkor, kostnader och förutsättningar för massproduktion. Alla växer och lär sig. VD Anders Forsgren har tagit uppgiften på största allvar, han lyssnar mycket på den namnkunniga juryn bestående av Alexander Lervik, Susanne Helgeson, Synnöve Mork och Sam Peters. De har också lärt sig av processen, företagets produktutvecklare har fått ny inspiration och ögonöppnare. Formgivarna möter verkligheten och företaget producerar först prototyper – ovanligt – och sedan sätts förhoppningsvis vinnarna i full produktion. Vinnaren var unge Jonas Forsman, med sin vattenkanna Twin med dusch på ena sidan och stril på den andra och som dessutom fungerar! Mer oväntade samarbeten.
En full dag med konsthantverksdiskussion hela förmiddagen, snabbt iväg på vänföreningsmöte Sigvard Bernadottes vänföreningsmöte, Rusta Designaward och på kvällen konsthallen Magasin 3s 20-årsjubileumsfest. Konstnärerna i centrum, unika verk och hela världen i Magasin 3 – vilken gärning av alla inblandade, främst Robert Weil och David Neuman – båda rörda under kvällen. "Alla var där" är en underdrift, så stiliga med hela konstvärlden i smoking, till och med. Andreas Nobel. Intressanta samtal, god mat, elegant och informellt i skön balans och dissonans här Torsten Flinck och hans rockare steg upp på scenen och sjöng röda sånger som avslutning på kvällen. Tack för att jag fick vara med!

unga designer


jury


Vinnare


Rustas VD Anders Forsgren


Wednesday, September 5, 2007



Kranvatten, kranvatten tack, kranvatten… svarade vi alla servitrisen på fråga om vad vi ville dricka till lunchen igår. Tänk att vi svenskar är så snabba att följa enfrågedebatten. DN skrev som sagt idag om att det finns mycket värre som är buteljerat i flaskor än vatten. Men vatten blir också en symbolfråga, förresten har jag alltid föredragit kranvatten. Innan jag går över till designfrågorna måste jag passa på att ge en stjärna idag till Jan Guillou, för att han varnar för samtidens häxjakt! Alltid denna rädsla.
Igår bondingmiddag med SVID, så varm och bra stämning. Inte minst att vi fick göra egna kräfthattar på sitt tydliga symboliska sätt visade våra olika personligheter. Robin Edman berättade om det fantastiska projektet som planeras i Kiruna för mars 2009 – då Sverige står värd för ett internationellt designforum INTERDESIGN där SVID är hårt engagerade. 30 designer från hela världen samlas i mars i Kiruna för att diskutera hur man flyttar städer, med Kiruna som konkret exempel. Sommardesignkontoren blir involverade. Tänk så många fler som borde engagera sig, högskolor, konstnärer, arkitekter – hela världens experiment med flytt av städer, Brasilia osv och i dag i katastrofområden. Fantasin flödar. Moving Cities på nya sätt.
Formmuseets vänner diskuterade hur vi bäst får opinion för ett Formmuseum och hur vi kan samverka mellan olika organisationer för att få kraft. Denise Persson ordförande. Ett nytt designpris instiftas. Samma tendens överallt, vi samlar aktörer och ser hur vi kan samverka, eller kring vilka frågor vi kan samverka. Kommer vi i mål
Idag fortsatte våra rundabordssamtal om konsthantverkets förnyelse och utveckling. Många bra tankar och förslag från viktiga institutioner och även utövare kommer fram. För att stimulera och stödja den spjutspets som växt sig så starkt och fått så stort internationellt genomslag enades vi som sista punkt att fokusera på internationaliseringen när det gäller den grupp. Som inte egentligen identifiterar sig eller hör hemma i det traditionsbundna konsthantverket.

Tuesday, September 4, 2007

Svensk Form Service, vår pionjärverksamhet som vi startade i slutet av förra året har visat sig vara ett bra verktyg för branschen. Vi gör nu en förstärkning och genomlysning under hösten, i syfte att från årsskiftet 2008 bli en självbärande verksamhet, ett serviceorgan för branschen, som arbetar med förmedling, företagskontakter och på olika sätt stimulerar designutvecklingen. Jag tror mycket på behovet och framkomligheten med denna verksamhet. Koppla ihop designer med industrin, produktutveckling och designprocessen. Annika Björkman och Pernilla Åbrink jobbar på detta. Framledes hoppas vi samarbete med fler aktörer kring dessa verktyg, SVID, Sveriges Designer, rafd m fl. Det är mycket som vi kan göra starkare tillsammans, juridiska tjänster, förmedling och annat för samhällsnyttan. SDS- Sveriges Designsamarbete. Ett njutningsfyllt och trevligt steg på vägen blir den kräftskiva som SVID bjudit in Svensk Forms personal till ikväll!

Bara tjejer

Oj, bara tjejer! Staffan Bengtsson hajade till när han satte sig ner på Svensk Formpersonalens strategidag, för att presentera sig och Sandra Nolgren och deras intentioner med FORM. "men det är kanske så här det ser ut i formvärlden, det är er vi skriver för" En ny marknadsundersökning visade att vi har fler kvinnliga medlemmar, och många aktiva inom form och design mellan 30 och 60 år. Action krävs nu för att nå yngre generationen också, samtidigt som vi måste vårda dem vi har.


Samtidigt har vi flera historiska projekt på gång, och både styrelsen, FORM-redaktionen och internt i personalen är alla eninga om att vi ska ta fram vår unika historia och analysera och använda den för att förstå samtid och framtid. Inget är så fascinerande på våra planeringsdagar som när Anita Christiansen på våra planeringsmöten visar bilder ur det rika designarkivet. Vara Undvara på 70-talet. Susanne Helgesson undrade var alla intellektuella och samhällsengagerade formmänniskor tagit vägen idag?
Projekten är många, bostadshistoria för Formens Hus, artikeldatabas från FORM, digitalisering och tillgängliggörande av ytterligare foton, och så ett av det roligaste, som vi började igår: att filmdokumentera de äldsta nyckelpersonerna inom svensk 1900-talsdesign, tack vare finansiering från Erling Perssons Stiftelse. En härlig fyrklöver med våra kunnigaste journalister kommer att göra intervjuerna. Hedvig Hedqvist, Rebecka Tarschys, Monica Boman och Kerstin Wickman. Jag bjöd på uppstartsmiddag-möte hemma igår. Det är en fröjd när de öppnar sina mentala uppslagsböcker, man skulle kunna lyssna hur länge som helst. Det ska vi också göra. Filmaren Mikael Agaton gladde sig åt att äntligen få göra de där långa uttömmande intervjuerna som aldrig tillåts på TV, när kanske det allra intressantaste dyker upp efter två timmars samtal. Vi måste också se till att intervjuarna blir intervjuade själva, i många timmar.

Sunday, September 2, 2007

Casa Cor - Det Passionerade Hemmet

Det här bjuder vi på tycker jag! Äntligen kom jag så iväg till Casa Cor, hade missat pressvisningen och invigningesfesten. Maken och jag åkte glatt dit i fredags för att gå på fest, trodde vi, men vi fick snopna gå hem då den hade blivit flyttad. Vi hade i och för sig full utdelning av kvällen ändå, eftersom vi kom från Moderna Museet där vi sett Lars Tunbjörks nya gripande vinterbilder, fick krama om Lars, prata Japan och se om vi kan göra något tillsammans på Svensk Form. Parentes. Nu åter till Casa Cor, som jag i stället besökte tillsammans med allmänheten i lördags. Hade ju hört spridda kommentarer under veckan. Många i fina formvärlden var förfärade, över detta vedervärdiga och kommersiella jippo. Kvalitetsdesigner hade hoppat av mot slutet, andra som kunde betala kommit in. Många historier i omlopp. Roligt att höra människors kommentarer. Jag är definitivt inte beredd att dissa detta initiativ. En kommersiell marknadsplats, visst, högt och lågt blandat, toppklass varvas med tingeltangel. Är det förbjudet? Som ett magasin, ett TV-program. Jag var faktiskt ganska road, och funderade ett slag om man till nästa gång skulle skilja på hallarna som på möbelmässan, men kom fram till att det var ju just denna underliga blandning som på något sätt var uppfriskande. Så ser det ju ut ute på marknaden. Dubai-kitch och minimalism sida vid sida.
Vad arrangörerna missat mest var att lyfta fram berättelsen om hemmet, personerna som rummen är gjorda för. Hela konceptet med Story Telling gick ju förlorad om man inte hade turen att träffa rummens skapare. Det står visserligen i katalogen, men de måste berätta mera inne i rummen. Casa Cor är ju en berättelse! Mannen, hustrun, ex-frun, barnen, farfar och deras liv i hemmet.
Talade med några formgivare som kände sig lite lurade, eftersom de räknat med att vara i en utvald och trovärdig skara, och sedan mot slutet endast var några få kvar. Men de stod sig bra och klarade detta ändå. Någon undrade varför Svensk Form hade en länk till Casa Cor på webben. Varför inte? Ett evenemang som vill ge formgivare och arkitekter en marknadsplatsför att få uppdrag är väl något vi kan tipsa om ?

Jag är säkert lite partisk och förhandspositiv, eftersom jag älskar Brasilien, efter att ha bott några av våra bästa år där. Det var Claudio Martins, brasiliansk möbelformgivare som bor i Stockholm, som sökte upp mig för ett par år sedan för att berätta om Casa Cor, och hur man ville ta det till Sverige. Vi tittade på Telefonplan och annat…. Sedan har jag inte hört något förrän jag fick veta att Lottie Ander, fd chefredaktör på Sköna Hem, tagit över ledningen. Jag var lite skeptisk till att svenskar skulle vilja anamma uprprungskonceptet, dvs att inspirera folk till att styla sina hem, använda sig av de arkitekter som ställer ut för det egna hemmet osv. Men vem vet om vi kanske drivs till nya beteendemönster med alla inredningsprogram och stylister på TV.

Olof Kolte hade gjort familjens kök. Ett framtidens kök, med ekologisk och hållbar uppbyggnad. Stort och välutrustat, redo att möta miljökrav och närproduktion. Gillade skarpt cyckelkärran för returflaskor, sopor och varuhantering som alla hushåll bör ha. Olof har lagt ner ett engagerat jättearbete, gruvade sig för att plocka ned allt om 6 veckor, men gladdes ändå åt besökarnas intresse. Tex hade Vattenfalls VD Lars G Josefsson besökt med sin hustru, som inspirerades av ekoköket och dess funktioner. För säkerhets skulle hade Olof gjort en egen pressrelease så att besökarna verkligen skulle få med sig alla poänger.
Ett av de allra mest sympatiska rummen var farfars studio av Åke Axelsson. Ett hem med pelargoner, liv och rörelse sammansatt av Åke och hans dotter Katarina Axelsson, som gjort alla konstverk och illustrationer. Levande och lite småstökigt med plats för barnbarnen att skapa. Ändå sedvanlig superkvalitet, och han hade plockat med sig några av sina viktigaste saker. Detta kan ses som en fortsättning på sommaren 2005, under Designåret, då Åke generöst öppande sitt hem och sin studio för allmänheten. Med sin dotter har han startat en ny webb-butik, Åke A, där de kommer att sälja serier av paketerade möbler, exempelvis en genialiskt hylla och soffa som kunden själv kan montera som den vill. Jag vill beställa direkt. Åke var inte det minsta störd över den blandade kvaliteten på Casa Cor, tvärtom, han tyckte bara det var roligt. www.akeaxelsson.com

ex-makans gemak




Den mest genomarbetade och poetiska storyn fanns i ex-fruns gemak, som gjorts av fd Beckmanseleverna Anna Irinarchos och Lisa Widén. Varje föremål hade sin egen berättelse, fyllt av nostalgi och backspeglar. 22.000 flörtkulor var monterade som en sänghimmel, en byrå med lådor från olika gamla byråer från loppis. Ex-fruns variant på herrbetjänt för kläder var silverbesprutade kedjor.

Mitt bland allt det brokiga fann jag så den brasilianske konstnären Manfredo de Souzanetto, som jag lärde känna i Brasilien på 80-talet i arbetet med den brasilianska konstutställningen ”Viva Brasil Viva” som visade upp samtida brasiliansk konst för Stockholmarna på Liljevalchs, Kulturhuset och några gallerier. Ett glatt återseende, vi kände inte igen varandra först. Han frågade om jag kände Ewa Kumlin. Vi ska samla några brasilianare i veckan hem så de får se all brasiliansk konst som vi har hemma från den perioden, bland annat ett verk av Manfredo.