UNG möte i Malmö avslutas med trafikstopp

Härlig tågresa till Malmö genom soldränkta landskap. Jag sov visserligen mest, eftersom tåget avgic 5.20. Så smidigt att åka tåg och hamna mitt i centrala Malmö, fem minuters gångavstånd till mötet på Form/Design Center. Våra partners från Riksutställningar Ewa Carlberg, Dag Elfgren och Eric Fugeläng hade en lite krångligare färdväg från Visby, via Bromma till Malmö. Charlotte Wiking från Stockholm Furniture Fair var redan på plats med familj i Malmö. Välmatat och bra möte. UNG är ett favoritprojekt för oss alla, som speglar alla nya ideer, tendenser och ideer som finns inom samtidsdesignen. Vi uppehöll oss ganska länge vid miljö- och hållbarhetsdiskussionen, eftersom vi i år också har lagt till ett hållbarhetskriterium. Åtminstone i arbetsprocessen med utställningen. Men även juryn kommer att titta på om det finns bra riktningar mot ett framtida och långsiktigt hållbart samhälle bland bidragen. Samtidigt vill vi inte styra innehållet, eftersom hela meningen med UNG är dess frihet, kreativitet och samtidsspegling. Det är en delikat balansgång att behålla en autencitet och trovärdighet, samtidigt som vi vill uppmana till eftertänksamhet och medvetenhet. Resan hem blev inte lika smidig. Vi påbörjade resan 16.14 men utanför Älmhult brann en skogsbrand på båda sidor om spåren och vi fick kliva av i Hässleholm, stå på perrongen och vänta i två timmar på en buss, som tog oss till Alvesta. Hemma på Stockholms central först 23.50. Då gäller det att gilla läget. Jag köpte en skvallerblaska och kröp in i min kokong och läste i solen. Alla reagerade olika. Diskuterade hur de skulle få pengarna tillbaka, ringde sina vänner och bekanta och beklagade sig. Där fanns förstås den effektive unge kostymklädde affärsmannen med lur i örat, som ringde ringde upp SJ centralt med myndig stämma och förde en högljudd monolog, om hur han krävde att få rätt information, alternativa resvägar, allmän överblick, snabbaste sättet hem osv. Samtidigt tittade han sig föraktfullt och självbelåtet omkring på oss andra fårskallar som bara lät oss forslas som kreatur. Han kom tyvärr inte hem snabbare än oss andra i alla fall. Väl ombord gick jag direkt till restaurangvagnen (inga platsbiljetter förstås) beställde lite gott att äta och dricka, och fick 3 nya intressanta kompisar, tätt intill. Alla samtalade otvunget som om vi känt varandra hur länge som helst. Enbart tack vare den här oväntade situationen. Annars hade vi alla hållit på vår privatsfär. Vi sade aldrig vad vi hette, men kommer alltid att minnas varandra.