First Deadly Sin - fotografier av Gerhard Jörén

Torsdagkväll = vernissagekväll. Inledde med besök hos Charlotte Lund där Astrid Svangren visade poetiska stora målningar och installationer. Jag blev förtjust och skulle gärna leva med några av hennes verk varje dag. Sen till Lydmar hotell där Thomas Nordanstad och Pelle Lydmar bjöd in till fotovernissage och lansering av boken "First Deadly Sin" av Gerhard Jörén. Ett gripande projekt där Gerhard Jören under fem år följt och fotograferat människor i sexindustrin i Reno, Nevada, Tokyo, Barcdelona, Budapest, Amsterdam och Frankrike. Respektfulla ögonblicksbilder med såväl ömhet som brutalitet. Människorna bakom och deras slitsamma vardag. Stark utställning, boken ännu starkare. Massor med trevliga vänner från konstvärlden på plats, flera som jag inte träffat på flera år. Uppiggande! Hann tyvärr aldrig till Lars Nilsson på Milliken som jag planerat. Får bli en annan dag.

Vernissagemingel på Lydmar Hotel

Uppklädda gäster på förhandsinvigning Lydmar

Järngänget bakom nya Lydmar Hotel

Den här gången är det allvar!

Stötte på min granne sedan många år i ICA-kön, Maj Wechselmann. En som alltid kämpar. Medan vi lade upp våra matvaror på bandet pratade vi om hållbar ekologisk mat, hållbar utveckling, och klimathot. Eftersom hon alltid varit på barrikaderna, undrade jag om hon inte kände igen allt från 70-talet. Hon lade ned sina varor i kassen och sista repliken blev: Jo, men den här gången är det allvar!
En intensiv dag igår, möten och kvällsaktiviteter. Många kommenterade ministrarnas initiativ tidigare i veckan om samverkan mellan kultur och näringsliv, om behovet av större inslag av entreprenörsskap i konstnärliga utbildningar. Emma Stenström skrev i sin blogg att hon välkomnade att näringsministern fastnade för idén att se kulturskapande som ett slags grundforskning. Emma utvecklar resonemanget kring hur mycket lättare det är att få pengar till forskning, men inte till konstnärligt utforskande och skapande. Jag hoppas att den tanken får fäste hos dagens beslutsfattare. Att det blir berättigat och värdefullt att investera i konstnärligt skapande, designprocesser och experimentella verksamheter. Annars kommer vi aldrig att få fram de allra bästa resultaten, de största talangerna och de unika produkterna som gör skillnad.
Svängde förbi på nya kontoret hos Cathrine von Hauswolff, Annica Kvint, Charlotte Ramel och Sara Szyber och träffade idel formgivare, skribenter och annat löst och trevligt folk. Avslutade sedan kvällen på Berns, nere i nattklubben med 11 skärmar, där Thomas Nordanstad visade Andy Warhols och Ronald Nameth tidiga experimentfilm från 1964, som gjordes tillsammans med gruppen Velvet Underground i en stor lokal Warhol hade hyrt på St Marks Place i New York. En mängd 16mm filmkameror sattes upp, live-musiken spelades bakom filmprojektionerna, bandet improviserade fram "Venus in Furs","Heroin" och de andra låtarna som därefter blev klassiker. Warhol fyllde stället med sina "superstars" från Factory, och sina närmsta 500 vänner. "Alltihop blev en absolut tidlös, ultimat blandning av konst och liv" skriver Thomas Nordanstad i inbjudan.

Märklig känsla att stå där 2007 i en nattklubb med 80-talskänsla och se film från 60-talet, omgiven av alla 11 bildskärmar och det var ändå dagsaktuellt. Micki, konstnären Carl-Michael von Hausswolff, hjälpte stämningen genom att agera DJ. Eller spela skivor som han sade. Han tyckte att DJ-benämningen var för pretentiöst för det han gjorde. Vi tackade för alla frimärken och berömde senaste delprojektet i the Kingdoms of Elgaland-Vargaland, som de genomförde i Venedig i Juni (Leif Elggren, CM von Hausswolff, Jan Håfström och Marja-Leena Sillanpää) under den sanningsenliga rubriken MOST PEOPLE ARE DEAD.