Helfylld vecka med alla stimulans från alla rötter

Det har varit en helt osannolik vecka med högt tempo på både dagar och kvällar. Unikt att få kontakt med så många rötter på så kort tid. Med favoritländerna som vi bott i Japan, Grekland och Brasilien (träffade en brasiliansk curator som är intresserad att samverka kring Saving the Planet in Style) och som kronan på verket ett snabbesök hos mamma i Björbo, Dalarna. På kontoret på dagarna har det handlat mycket om remissvaret till departementet på rådets rapport om ett centrum för arkitektur, form och design för den gemensamma miljön. Självklart mest om konsekvenserna som ett indraget mötesplatsuppdrag får för Svensk Form. Ganska omtumlande för oss alla.


19 maj - Meetingpoint Japan
Måndagkväll var det dags att resa mentalt till ett annat land, Japan. Sweden Japan Meeting Point, ett årligt möte mellan officiella aktörer och näringslivet för att dela information om vad som är på gång. Exportrådets chef i Japan berättade spännande statistik om bland annat IKEAS lyckossamma start i Japan och H&Ms nya etablering. Jag fick några minuter till att berätta om Swedish Style in Tokyo som äger rum mellan 23 oktober – 3 november i år med förnyad kraft, genom våra japanska vänner som vill bilda en "Swedish Style forever Foundation". Caroline Heiroth som redan finns på plats i Tokyo håller i tåtarna. Tokyo ena dagen, resten av dagarna var Greklands President i stan, och där hängde jag också med på ett hörn i arrangemangen på kungamiddag och på Waldemarsudde. Det gällde att hålla språken rätt i munnen.


Lördag den 24 maj – Extremt kalas i Sundborn
Lördagmorgon kl 10.00 gick bussen från Nationalmuseum för att ta oss till Sundborn där Carl Larssongården i samarbete med Rhösska museet gjort en sommarutställning under namnet Sundborn goes extreme - again! För extrema var just vad Carl och Karin betraktades som när de flyttade dit i början på 1900-talet med sina moderna ideer, färger och nymodigheter. Nu hade Röhsska med Ted Hesselbom i täten tagit dit en mängd produkter som relaterade eller rebellerade mot temat. Någon dag innan hade jag blivit kontaktad av ett par australiensiska designer som var på kort besök i Sverige och ville komma till Svensk Form på en kaffe och prata om svensk design. Följ med mig till Sundborn i stället sade jag, så får ni allt på ett bräde. De var modiga och hängde på. De hade ingen aning om vilka Carl Larsson och Karin Larsson var, och blev rätt tagna över att uppleva huset, inredningen, textilierna och konsten. Såsom man blir varje gång faktiskt. Hela bygden var engagerade i detta projekt. De hade bland annat stickat in hela bron över till gården, samt målat en trasmatta i asfalten. Pappelina hade rullat ut en flera hundra meter lång plastmatta, och all den nya designen hade flyttat in i ett "finrum" och ett "fulrum" i Konsthallen Kvarnen. På kvällen fest i tält, med skickligt auktion förrättad av Bukowskis Carl-Gustaf Petersén, som drog in en hel del pengar till Clowner utan gränser. Förutom alla tillresta designer, var jag glad att träffa gamla bekanta från min hemby Björbo i Dalarna. Inte minst journalisten Christer Gruhs från Falukuriren, som jag nu till min glädje upptäckt har en blogg som berättar om lite av varje från bygden http://www.dt.se/blogg/gruhsblogg
Vid midnatt skickade jag mina överväldigade australiensare på bussen tillbaka till Stockholm. Själv liftade jag med en trevlig arkitekt som kom ifrån Äppelbo, Maria Masgård, och kunde så sätt spontant komma hem och överraska mamma med en färsk blombukett på mors dag i Björbo.