Veckan Som gick präglades av Lucy Ortas besök

Det blev inte mycket bloggande förra veckan, trots att det fanns en hel del att berätta. Vi inledde veckan med seminarium om Design på Export, en fortsättning på samtalen vi började före sommaren med framför allt möbel- inrednings- och produktföretag med syfte att se vilka marknader, vilka satsningar och insatser vi gemensamt kan göra för att stärka exporten av Svensk Design. Det är vi, Svensk Form och Stockholm Furniture Fair som har dragit igång samtalen, med företagen, TMF och en rad officiella representanter som berörs. Till detta möte hade Exportrådet tagit fram en rejäl studie och marknadsselektering över 37 länder, som ett första steg att identifiera marknaders attraktionskraft, såväl vad gäller retail som offentlig sektor. Nästa möte blir i december och tills dess ska vi komma med konkreta förslag och handlingsplan. Vi hoppas också få med regeringen på större insatser, nu när näringslivet själva identifierar hur och var.

Så kom då Lucy Orta, vår inbjudna hedersgäst på tredagars intensivt besök. Ett av många – som vi hoppas – kommande samarbeten med Arkitekturmuseet. Konstnärsparet Lucy+Jorge Orta visar fram till den 2 november ett urval ur sin omfångsrika men konsekventa produktion. Skulpturer i gränslandet mellan arkitektur, konst och design. High tech, hantverk, konstverk. En balansgång mellan symbolik och funktion. De jobbar engagerat med samhällsfrågor utifrån konstnärlig utgångspunkt, konceptuellt, etiskt samtidigt estetiskt. Befriande estetiskt skulle man kunna säga.Övertygande, kraftfullt och genomfört in i minsta detalj. Kvalitet. Tyngdpunkten låg på föreläsningen på Arkitekturmuseet, där Lucy Orta berättade om hur viktigt det var att arbeta med de konstnärliga processerna såväl på de fina scenerna och ute i utkanten av samhället. Att integrera och involvera. Sammanföra människor både boksravligt och bildligt, att ta oss ur vår ensamhet. Urvalet av verk utgör bara ett litet provsmak, och vi hoppas kunna göra en större satsning, utställning och performance 2009 eller 2010 i Stockholm. EU-ordförandeskapet med klimatfrågan i centrum skulle vara mitt i prick. Gärna utvecklat i samarbete med curators och utifrån lokala frågeställningar och förutsättningar som känns relevanta. Jag hade lagt ett intensivt program för henne för att hon skulle hinna träffa så många nyckelpersoner inom konst och design som möjligt och för att se den framtida potentialen för samarbeten. Stackarn, vi hann knappt äta lunch. Konstfack, Beckmans, Magasin 3, Bonniers Konsthall, Kulturhuset. Vi vill gärna ha dem tillbaka.

Veckan slutade dramatiskt med en eldsvåda i vårt hyreshus i arla morgonstund. Jag ringde brandkåren och var imponerade över hur snabbt och effektivt de kom på plats med flera bilar, poliser och ambulanser. Inom fem minuter. Trots att Trots att de genast kom hit, så fick branden olyckliga konsekvenser. Det var en lägenhetsbrand och tyvärr omkom kvinnan som bodde där senare på sjukhus. Omskakande.

Veckans sista möte var med filmteamet från Agaton Film, som hjälper oss att filma nyckelpersoner som varit inflytelserika för 1900-talets designutveckling. Vi är nu uppe i 30 intervjuer, ett imponerande rikt forskningsmaterial, som vi också kommer att tillgängliggöra i kortare versioner och även göra sökbart via webben. Samarbete mellan Svensk Form och Centrum för Närinslivshistoria. Våra intervjuare, pelarna, Rebecka och Hedvig Hedqvist, Kerstin Wickman och Monica Boman måste också intervjuas på något sätt! 19 november har vi satt som datum för vår första publika lansering.

På hemvägen kikade jag in på Svenskt Tenn för att se vilka stipendiater som Ann Wall valt ut i år från Konstfack, Beckmans och HDK. Ett fint och personligt urval, 12 nominerade, vinnaren får 100.000 på Estrid Ericsons födelsedag den 16 september.