Dags att bita i kulturutredningen och museiutredningen

Så damp den till slut ned i Svensk Forms brevlåda, den 900 sidor tunga kulturutredningen, som gått till 389 remissinstanser, varav Svensk Form är en. Tänker på dem som ska sammanställa alla synpunkter och svar i demokratins namn! Nåväl, jag har ju läst en del sammanfattningar dessförinnan, liksom debattartiklar och diskuterat med kollegor och vänner. Men nu är första gången som jag själv sätter mig ner och plöjer. Tiden medger endast en summarisk översikt, förutom det som berör vårt ämnesområde och det som vi kommer att koncentrera Svensk Forms svar kring. Här har vi en hel del att bita i tror jag! Allmänt kan ju sägas att utredningen visar stor tilltro till kulturens utvecklingskraft som sig bör, sedan kan man sakna kvalitetsbegreppet i de övergripande målen. Undrar också om det i realiteten gagnar ett mångfaldsperspektiv när man i effektivitetens namn slår ihop så många myndigheter och beslutsapparater. Museiutredningen förordar också större samverkan, vilket behövs. Men återigen tål att tänka på, att desto större kolosser man skapar, desto mindre flexibilitet och rörelsefrihet. Vi lever ju i ett mycket snabbt föränderliga samhälle, inte minst när det gäller den teknologiska och mediala utvecklingen. Själva lägger vi nu krut på den tredje delen i Kulturutredningen, "Kulturpolitikens Arkitektur" och det som handlar om "En sfär för frågor om samtid, historia och livsmiljö"där det övergripande förslaget är att Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens Konstråd och Arkitekturmuseet läggs samman i en myndighet. Där ska också musiekoordinatorsfunktionen ligga. Fråga: varför ska Arkitekturmuseet som enda museum infogas här? Och när det står om Arkitekturmuseets praktiska konsekvenser, står det inledningsvis "De lokalytor och medel som finns för utställningsverksamhet bör nyttjas på delvis annat sätt. Resurserna bör vara möjliga att använda i samverkan med de resurser som kommer att finnas vid den samlade myndigheten" så börjar man förstås ana oråd. Vad betyder det? En försåtlig formulering? Sväljs de medel, som vi nu från Svensk Form med ansenlig förlossningsvånda släppt vidare till Arkitekturmuseet i hopp om att kunna stärka utställningsverksamheten vid Arkitekturmuseet? Allt i syfte att skapa en kraftfull mötesplats för arkitektur, form och design till yttersta gagn för publiken. Här gäller det att gräva djupare!