Sverige-Japan Love Story

Sitter idag och förbereder min resa till Tokyo för att planera Swedish Style in Tokyos 10-årsjubileum. Möten med sponsorer, press ochambassaden för att förbereda för UNG utställningen och annat som ska visas. Jag ska formulera en övergripande visionstext för den stiftelse ”Swedish Style forever foundation” som våra japanska tillskyndare håller på att grunda, liksom vi ska fastställa vad som var den ursprungliga meningen med Swedish Style: sharing, not showing off, more people than products, fun friendly and informal osv. Att kärlekshistorien mellan Sverige och Japan fortsätter råder det ingen tvekan om, särskilt på formområdet. Ni kanske såg Annica Kvints artikel i förra söndagens DN, med fokus på Lisa Larsons framgångar i Japan, som eldsjälen och curatorn Ikko Yokoyama pekat på i en ny bok och i utställning hos Uglycute i Stockholm. I DN berättas också framgångssagan med japanska postorderföretaget ASKUL, som jobbat med ett 40-tal formgivare hittills. Chefen Soichiro Iwata säger att kärleken till den svenska designen beror på humanismen och värmen i den, även när den är minimalistisk, och att vi delar många värderingar och det nära förhållandet till naturen. Jag minns när Iwata-san besökte Stockholm första gången november 2003 med sitt team och jag sammanförde honom med olika formgivare och han blev helt förälskad i såväl människorna som staden. Just den vardagliga, humanistiska och sociala designen är det som mest efterfrågas idag.