2008-08-26 Magnifik Polarpriskväll

Alla dagens möten fick styrka på foten på grund av oförutsedda privata händelser. Däremot hann jag med att hörsamma inbjudan jag fått till utdelningsceremoni och efterföljande middag för årets Polarpris. Kontrasten mellan pristagarna, amerikanska sopranen Renée och brittiska Pink Floyd, kunde knappast ha varit större. Ändå kändes det som om majoriteten av publiken var i precis rätt generation för att uppskatta både och. Kungen och ministrarna satt och gungade till Pink Floyds musik som framfördes av svenska rockmusiker och kombinerades med Stockholms Filharmoniker i ett imponerande arrangemang. En brasilianska som satte bredvid mig viskade i mitt öra att om det skulle bli kupp här just nu skulle de få full pott: nuvarande och tidigare regering, så gott som alla nyckelpersoner samlade. Av de gånger jag haft förmånen att vara med på Polarpriset var detta den bästa utdelningsceremonin av alla. Sympatiska, humoristiska talar av pristagarna. Svenska artistprogrammet lättsamt och samtidigt imponerande. Genidrag att Fredrik Reinfeldt delade ut priset till Pink Floyd, samtidigt som han sjöng ledig från Roger Waters "The Wall": "We don’t need no education We don’t need no thought control" som han sjungit som brådmogen elevrådsordförande i skolan. Nu som förälder, och statsminister, var han inte lika säker längre… Tidigare gånger har jag varit bjuden av Marie Ledin, som en följd av vårt Swedish Style in Tokyo då Eva Dahlgren var nere och uppträdde. Men det här gången var det fine Håkan Norelius, min egen datorexpert, som hade bjudit. Jag skriver "min" eftersom vi jobbat ihop sedan starten av 90-talet, och jag gjort alla projekt och jobb sedan dess med honom. Vi inledde med Sveriges Författarförbunds 100-årsjubileum då vi skulle placera 100 personer inklusive kungen och drottningen i stadshuset. Jag talade om vad jag ville ha, Håkan skötte hela datorprogrammet för placeringen. Därefter gick vi upp till Nobelstiftelsen, UD osv, Och numera sköter Håkan placeringsprogrammen för en rad institutioner. Men det var på författarförbundet det började. Därför var det extra trevligt och lite nostalgiskt, trådarna knöts ihop, när nu Håkan, som skött hela Polarprisplaceringen osv bjudit med Peter Curman, förre ordföranden för författarförbundet och mig till denna kväll. Min syster var också med och vi konstaterade att alla TV-kändisar var mycket minder i verkligheten än vad de verkar på TV:.